Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra boken
- 10. Falco Falcone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALCO FALCONE
349
sig ett minne av den skönaste stunden i sitt liv.
Så stor som där på Mongibellos topp har han
aldrig förr känt sig.
Men på denna glädjedag vill inte Falco arbeta.
Nästa dag, säger han, skall han gå till verket med
att befria Mongibello från järnvägen.
*
Det ligger en ensam lantgård på vägen mellan
Paternö och Adernör Den är rätt stor, och den
äges av en änka, donna Silvia, som har många
och starka söner. Det är käckt folk, som vågar
att året om bo ensamma ute på landet.
Nu är det dagen efter den, då Falco har
bekransat Mongibello. Donna Silvia sitter på
gårdsplanen vid sin slända. Hon är ensam, det finns
ingen mer än hon hemma vid gården. Då kommer
en tiggare sakta insmygande genom gårdsporten.
Han är en gammal man med lång, krokig näsa,
som hänger ned på överläppen, borstigt skägg,
bleka och rödkantade ögon. Det är de fulaste
ögon man kan få se, det vita i dem går i gult,
och de blicka snett. Tiggaren är lång och mycket
mager, han rör kroppen, då han går, så att man
tycker, att han slingrar sig fram. Han går så tyst,
att donna Silvia inte hör honom. Det första hon
märker av honom är hans skugga, vilken smal
som en orm buktar sig fram mot henne.
Hon ser upp, då hon märker skuggan. Då
bugar tiggaren för henne och ber om en rätt
maccaroni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:06:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mirakler/0353.html
