- Project Runeberg -  Selim Mirza /
9

(1906) Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Icke dessmindre var han en mönstergill kamrat. Han
hade ett godt, hederligt hjärta på rätta stället, så att han
hjälpte hvem som helst och hvar han kunde; men han
hade ej lätt för att knyta intimare bekantskaper. Så länge
han stod på vänskaplig fot med någon, tyckte han om
honom som en broder, och hane naivt öppenhjärtiga
känslor voro uppriktiga. Men detta räckte ej länge, ty
Selim tog allt en smula för lätt.

Då jag af skäl, som jag redan antydt, aflägsnade mig
från honom och började lefva allt mer för sig själf, vardt
Selim dock ganska gramse på mig för det. I början
frågade han mig oupphörligt:

— Hvad vill du då af mig, din tok!

Längre fram slutade han upp att fråga, men
upphörde ej att känna sig illa berörd af min kyla. Ej
sällan flydde han från den stora världens prakt och larm
till mitt kyffe på Montmartre, där han satte sig vid
fönstret och ängsligt stirrade på mig med sina änglamilda
ögon, som om han ville se in i djupet af mitt hjärta.
Hvad mig beträffar, kunde jag ej låta bli att hålla af
honom, kanske just därför att våra naturer voro så olika,
och jag kände åtminstone lika mycket svaghet som
tillgifvenhet för honom. Men skuggan af Hania, som ej
längre existerade för honom, stod mellan oss båda i mina
ögon. För resten hade jag också andra
bevekelsegrunder.

Jag kunde helt enkelt icke stå på fullt förtrolig fot
med honom, därför att han var gladlynt, men jag mer
tungsint. Jag hade sålunda anledning nog att hålla mig
på afstånd från Selim, men jag kunde icke yppa detta
för honom, ty jag var rädd för hans deltagande. Det låg
ej för min natur att meddela mina bekymmer åt någon.
Om jag kände en tagg i hjärtat, så tillslöt jag det, liksom
musslan plägar göra, när ett sandkorn faller inom hennes
skal. Ej heller kunde jag i mina lyckliga stunder
anförtro mig åt någon. Den, som ger förtroenden, gör det af
något inre behof, som jag icke kände.

Under sådana förhållanden bodde vi några år i
Paris. Jag vegeterade, han blomstrade. Emellertid bröt
kriget ut. Vi mottogo nyheten med likgiltighet. Hela
Paris betraktade från början kriget såsom en militärisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 21:17:03 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mirza/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free