Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - V. Mäster Olof. — Förebilder. — Olika redaktioner av dramat. — Prosadramat. — Grundtanken. — Det historiska. — Mäster Olof är ett problemdrama och en bekännelseskrift. — Karaktärerna. — Dramats form. — Dess yttre öden. — Versdramat. — Jämförelse med prosadramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
däst en person, som han icke vill offra, och det är dottern
Kristina.
Av de övriga karaktärerna äro moderns och Kristinas de
viktigaste. Modern med sin fasta och oböjliga tro representerar
den gamla tiden. Intressantare är emellertid Kristina. I hennes
förhållande till Olof har Strindberg redan framställt stötestenarna
i ett modernt äktenskap. Ingenstädes i dramat strömmar
lyriken friskare än i de växlande och upprörda scenerna mellan
de båda makarna. Kristina är en alltigenom sund och naturlig
kvinna — »en av de skönaste, bland de kvinnobilder, som
framträtt på svensk scen», kallar henne Wirsén.
Av bipersonerna är Mårten en representant för det förfallna
munkväsendet, en - begåvad natur, som sjunkit ner till en rå
cyniker, men ännu utan den festliga humor, som präglar honom
i versupplagan. Biskop Brask är den vakne, världserfarne, kloke
och besinningsfulle. Anmärkningsvärd är den fördomsfrihet och
humanitet, som prägla det brev han sänder till Olof; att en så
ung man som Strindberg kunnat fatta en så överlägsen natur
vittnar om icke ringa mogenhet.
Gustaf Vasa själv skymtar endast i dramats bakgrund.
Gestalten låter icke jämföra sig med Strindbergs senare Gustaf
Vasa, där det traditionella så mästerligt inarbetats. Men ser
man på gestalten med tanke på det ögonblick, då den
skapades, vittnar den om ett djupt och originellt grepp. Gustaf Vasa
har blivit en individualitet, icke endast en av de deklamerande
kungar, som fyllde tidens repertoar.
I formellt avseende står »Mäster Olof» också mycket högt.
Det är svårt att citera särskilt briljanta scener, därför att det
är så jämnt skrivet. Skaldens kraft räcker till att utforma
situationer och karaktärer; därför äro också de stora scenerna, där
huvudpersonerna sammandrabba och huvudfrågorna belysas, de
som stå högst. Visserligen är stämningen genom dramat
övervägande lyrisk, men hela behandlingen vittnar om en ovanlig
blick för scenen: alla rollerna äro tacksamma att spela, och
handlingen är fullt utvecklad i samtalen mellan de olika
uppträdande. Dialogen är redan mästerlig. Det blixtrar av skarpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
