Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anne-Charlotte Leffler - Kvinnornas ställning före åttiotalet. — A. C. Lefflers ungdomsutveckling. — Temperament. — Äktenskap. — Dramatiskt författarskap. — Omedvetenhet om kärleken. — Inflytande från Strindberg. — Övergång till prosaberättelse. — Ur livet. — En bal i societeten. — Övriga berättelser i samlingen. — Andra samlingen Ur livet. — Aurora Bunge. — I krig med samhället. — Förhållande till den äldre kvinnosaksrörelsen. — Spår av ny uppfattning om kärlek och äktenskap. — Yttre ställning, utseende och personlighet. — Bekantskap med Sonja Kovalevsky. — Resor. — En sommarsaga. — Italiensk resa, nytt äktenskap, omslag i hennes diktning. — Kvinnlighet och erotik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O anne-charlotte leffler
den inre byggnaden och problemets överspändhet obarmhärtigt
framträda. Den är först och främst långtrådig, och så är
upplösningen som vanligen hos författarinnan otillfredsställande. Ulla
tröttnar snart på att undervisa de norska gutterne och
säterpigorna och längtar efter sin konst. Hon resår för en tid till
Rom, men då längtar hon tillbaka till mannen. Det blir endast
strid och halvhet, men romanen slutar med att båda parterna
ställa i utsikt att slå av på sina fordringar. Det blåser
onekligen en varmare ton igenom denna hennes skildring, men ännu
en gång måste man konstatera, att kärleken ej för henne är
en livsmakt. Hon iakttar den utifrån, hon erkänner dess
berättigande, men den stora Eros är för henne alltjämt en obekant
gud. Denna Ulla är förövrigt en ganska underlig kvinna. Att
hon tvekar att giva sig hän, är ännu naturligt, ofta karaktäristiskt
för till och med lidelsefulla naturer. Hennes motvilja för
moder-skapet gränsar väl däremot nästan till det anormala.
o
Ar 1888 företog fru Leffler en resa till Alger och
Italien, och nu inträffade den stora vändpunkten i hennes liv.
Hon upplevde sin primavera seconda, och detta i det jordiska
paradis, som Neapel är. Här sammanträffade hon med en av
broderns matematiska bekantskaper, Pasquale del Pezzo, markis
av Campodisola. Redan på återvägen från Alger hade hon
hört en gemensam vän berätta hans historia, som livligt
intresserade henne, därför att den erbjöd likhet med hennes egen
utveckling. Han tillhörde en strängt legitimistisk familj, som
stod främmande för hela det nya Italiens framsteg. Men själv
var han en frisinnad natur, som följde landets moderna
utveckling med levande intresse och mot alla familjetraditioner sökt
en statens tjänst som professor i matematik vid Neapels
högskola. Och nu kunde hon snart från Capri skriva till sina
nordiska vänner: »Livet, det verkliga livet är något annat än
dröm och längtan. Vi äro för romantiska, för sentimentala,
för kontemplativa däruppe i Norden. Av syditalienaren skall
man lära sig att leva, han kan det.»
Det var det, som hon nu höll på att lära sig. Härnere
bröt hon med sitt föregående, upplöste 1889 sitt första äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
