- Project Runeberg -  Martin Luther om den heliga skrift, rättfärdiggörelse genom tron, helgelse och goda gärningar /
89

(1937) [MARC] Author: Gustaf Emil Söderholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Luthers lära om rättfärdiggörelsen genom tron - II. Den bibliska och lutherska rättfärdiggörelseläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

länge han förbliver i sin synd. Och denna synd blir så
mycket svårare och domen så mycket hårdare, om han
förkastar Guds »outsägliga gåva». Författaren av Hebreerbreveit
säger, som vi minnas (2:3): »Huru skola då vi undkomma,
om vi icke taga vara på en sådan frälsning?» Och i 10
kapitlet av samma brev heter det (vv. 28, 29): »Den som
föraktar Moses lag, han skall efter två eller tre vittnens utsago
dödas utan barmhärtighet; huru mycket svårare straff tron
I icke då, att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son
och aktar förbundets blod för orent». Någon gemenskap
och något barnaförhållande mellan den helige Guden och
den orena människan kunde aldrig komma till stånd, med
mindre än att synden blev sonad och människan frigjord
från densamma. »Det är», säger Luther, »en förskräcklig
dom fälld över den hopen, som icke tror denna predikan
utan understår sig att komma inför Gud med sin egen
helighet och förtjänst och på det sättet vilja bliva salig. Från
sådana blir all nåd förnekad och fråndömd, och de äro
inneslutna i fördömelsen, varur de icke skola komma, iså
länge de icke tro. Och det skall alls intet hjälpa dem, även
om de vandra i ett förträffligt helighetssken och göra stora,,
svåra och många gärningar. Dessa bliva icke först
fördömda av Kristus, utan de äro redan förut dömda av Guds
lag, emedan de icke kännas vid sina synder och Guds vrede,
varunder de av naturen ligga. Ja, de vilja ännu göra sig
själva fagra och fromma för Gud, och därigenom begå de
den synden emot Honom, att de förakta Guds Son, som
är dem given till försoning och förlossning från synden.
Därför måste ju en evig vrede och förbannelse gå över dem,
eftersom de icke söka sina synders förlåtelse i Kristus utan
föröka dem genom föraktet för Honom.»

Guds vrede får emellertid icke fattas i analogi med den
mänskliga, syndiga vreden. Den är egentligen icke riktad
emot människan som sådan. Utan Gud ser i människan sitt
vilselupna barn, som Hans hjärta innerligt älskar och som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:10:52 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mlodhs/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free