Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Luthers lära om helgelse och goda gärningar - I. Luthers lära om helgelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
önskade, över sitt skrymtaktiga hjärta ö. s. v. Och får man
då icke visa en sådan människa till Kristi oförskyllda nåd
med det hjärta, hon har, precis sådant, som det är, titan
att hon först skall kunna älska, ångra och känna o. s. v., då
kommer hon aldrig fram till verklig frid. Detta visste
Luther av egen erfarenhet. Därför var han så angelägen,
att ingenting skulle skymma den fria nåden för den i
syndanöd stadda människan. Detta var förvisso och är alltfort
den enda framkomliga vägen till Gud för en uppväckt och
ångerfull syndare. Och andra, fatta ingenting av allt detta.
Om Luther sålunda var synnerligen rädd för att framställa
kärleken såsom ett förtjänande villkor, när det gällde
rättfärdiggörelsen, så var han ingalunda blind för den döda
trons faror. Sålunda säger han i sitt berömda Företal
till Romarebrevet: »Tro är icke den mänskliga mening eller
dröm, som många anse för tro. När de se, att ingen levernets
förbättring eller några goda gärningar följa, och de likväl
kunna höra och tala mycket om tron, så falla de i den
villfarelsen, att de säga: tron är icke tillräcklig, man måste
även göra gärningar, om man vill varda from och salig.
Det kommer därav, att när de höra evangelium, de då falla
till och göra sig av egna krafter en tanke i hjärtat, som
säger: jag tror; och det hålla de då för en rätt tro. Men
emedan den är blott en mänsklig dikt och tanke, som aldrig
vidrör själva hjärtats grund, så verkar den icke heller
någonting, och ingen bättring följer därav.»
I sin skrift »Om en kristen människas frihet» talar han
ävenledes om en liknande falsk och livlös tro, då han säger:
»Det är icke tillräckligt, icke heller kristligt, om vi predika
Kristi verk, liv och ord blott såsom en historia eller krönika,
vars kännedom vore nog för att vinna en förebild för vårt
livs daning — såsom de, vilka höra till de bästa i vår tid,
bruka predika. Än mindre kan det vara nog, om man
alldeles tiger om Honom och i stället lär människors stadgar
och fädernas påbud.» Och på ett annat ställe säger han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
