- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
138

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lyfte knappt ögonen upp emot dem, medan hon talade —
syntes helt och hållet upptagen av de många vita
duvorna, som hon försökte focka till sig.

Carter — lika fåmäld som Alexandra — tände sig en
cigarrett, och med armen mot grinden flyttade han
långsamt ögonen från Alexandras duvor till utsikten framför
sig: dammen och ängen — den smala ån, bakom vilken
skogsbackarna oregelbundet terrassformigt böjde sig.
Hur upptagen han i detta ögonblick än var av andra
tankar, kunde han ej låta bli att känna sig slagen av, hur
levande hela det soliga eftermiddagslandskapet med de två
ljusklädda damerna på bänken påminde honom om en
gammal tavla från det adertonde århundradet han en gång
sett någonstädes. Och i detsamma hörde han till sin
förvåning Agnes plötsligt blygt säga:

— Minns farbror Thomas en tavla i Louvre... där inne
där de gamla tavlorna, som inte äro så fina, hänga?...
Jag minns inte vem, som har målat den...

— Inte jag heller, avbröt han. Men jag stod just och
tänkte på den.

— Den påminde mig alltid om hemma, sade hon
livligt, förtroligt, nästan tacksamt, för det att han också hade
sett och kunde komma ihåg tavlan i fråga. Jag gick dit
upp många gånger bara för att se på den.

— Hemsjuk alltså?... Han hade under hela tiden
skenbart ej tagit minsta notis om den ännu alltjämt lika
tysta Alexandra. — Stackars liten... Jag önskar, Agnes,
att du hade varit i Paris på m i n tid — jag menar,* då jag
var vid beskickningen där nere. Tror du inte, att vi
kunde ha haft rätt trevligt tillsammans? ...

För att avleda hennes uppmärksamhet från Alexandras
påfallande tystnad hade han uteslutande hänvänt sig till
Agnes och sökt tala i en så ledig och munter ton som möj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free