Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvävda skratt, under starkt ogillande av den artiga men
indignerade Karin Maria.
Efteråt gissades det charader. Moster Netten, som
alla flickorna kallade kaptenskan och vilken Joachim
under kurtisen vid kortspelet lärt sig att respektera som
ett gladlynt och tolerant förkläde, gick i spetsen — hon
var outtröttlig i att finna på rim.
»Mitt första är ett trä,
mitt andra är ett vatten,
mitt hela är ett fä
från sporrarna till hatten!»
läste hon upp från det halva ark skrivpapper, som
ma-jorskan frikostigt bestått till detta nöje.
Joachim och fröken Susen stucko huvudena ihop och
kommo med de mest äventyrliga tydningsförslag — ingen
kunde gissa charaden.
— Men mon Dieu! ropade kaptenskan och viftade sig
graciöst med papperet — den varma punschen och
pepparnötterna hade efter hand kommit temperaturen att
stiga i det nyeldade förmaket, kan verkligen ingen av er
komma underfund med det?... Det är naturligtvis
min man! Eke-bäck. Det är då klart som dagen.
Löjtnanten känner ju honom?
Hon satte sina runda blå ögon, omisskännligt lika
systerdotterns, på honom med ett så lustigt uttryck av
okonstlad förvåning, att Joachim strax brast ut i skratt
och nästan kom att undra över, att han icke genast på en
så träffande beskrivning igenkänt den hederlige kaptenen.
Men alla tre flickorna Skytte voro chockerade. De
sutto och sågo ned i knäet, och Beata viskade till unge
Fritz, att hon inte kunde begripa moster Netten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
