- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
26

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

BERÅTTELSEIf OM ES-SINDIBAD, SJÖFARAREN,

att do på det sättet Sr afskyvärdt! Men en ibland oss sade: lyssna till
mina ord! Vi skola upptänka en list emot honom och döda honom, på det
vi q’ mer måtte behöfva hysa någon fruktan för honom, utan kunna
befria Museimännen från hans ondska och elakhet — Då sade jag till dem:
hören, o mina bröder! Om det är överenskommet, att vi skola döda
honom, så böra vi först föra ned till hafsstranden något af den ved, sora
här ligger samlad, samt deraf förfärdiga oss flottar, som kunna bära tre
män hvardera; när detta är bestäldt, skola vi upptänka något medel att
taga lifvet utaf honom, men sedan sätta oss på flottarna och fara öfVer
hafvet dit det täckes Gud att låta oss komma. Eller ock skola vi stadna
qvar här, tilldess något skepp kommer, och då begifva oss om bord på
detta. Men om vi ej äro i stånd att döda honom, så skola vi ändock sätta
oss på våra flottar och styra ut till hafs; om vi än drunkna, skola vi dock
bli bevarade från olyckan att stekas och ifrån att bli slagtade. Om vi
komma undan, så komma vi undan; och om vi drunkna, så dö vi som
martyrer. Till detta svarade de allmänt: vid Allah, detta är ett vist råd och
ett klokt sätt att gå till väga. Vi rådgjorde vidare om saken och böljade
vårt arbete. Vi buro de stora vedträden bort ifrån palatset och förfärdigade
flottar, hvilka vi fastgjorde vid hafsstranden, och försågo oss med något
matförråd; men derefter vände vi åter tillbaka till palatset.

Så snart det mörknade, började jorden darra under oss, och resen
kom lik en bitande hund. Han vände oss omkring och kände på oss,
den ena efter den andra, tilldess en af oss föll honom i smaken, och han
behandlade denne på samma sätt som de andra före honom. Han
sinkade mannen och lade sig att sofva på stenbänken, der han snarkade med
ett åskans liknande ljud. Då stodo vi upp och togo två jernspett af dem,
som befunnos på gården, samt höllo dem uti elden, tilldess de blefvo
röd-glödgade och sågo ut som brinnande kol. Så snart de blifvit tillräckligt
upphettade, grepo vi stadigt om dem, gingo med dem till den sofvande
och snarkande resen samt borrade in dem i ögonen på honom, under det
vi alla tryckte på med förenade krafter. På detta sätt stötte vi de
glödande jemen in i hans ögon, hvilka helt och hållet förbrändes, under det
han skriade och vrålade på det förfärligaste sätt Dock stod han hurtigt
upp ifrån stenbänken och började famla efter oss, medan vi flydde undan
till höger och venster, utan att han kunde se oss, alldenstund han blifvit
beröfvad sina ögons ljus; vi fruktade honom ändock och voro icke desto

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free