- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
27

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH KS-SDIDIMJ), BÄ1UMH.

27

mindre GiVertygade om v&r undergång samt misströstade om vår räddning.
När han icke kunde finna någon ibland oss, trefvade han sig fram till
porten och letade sig ut derigenom, allt under det furförligaste skriande;
och si! marken darrade under våra fötter, så fruktansvärdt var hans skrän.
När han gick ut ifrån palatset, smögo vi oss efter honom; men han gick
alltjemt framåt, letande elter oss. Kort efteråt kom han tillbaka, åtföljd
af en qvinna, som var ännu mer storvext fin han och mer afskyvärd att
åse; men när vi varseblefvo honom och qvinnan, som han hade med sig,
och som var ännu mer förförlig än han, då blefvo vi gripne af den
ytterligaste fruktan. Men qvinnan hade knappt hunnit fi sigte på oss, inan vi
hade lösgjort våra flottar, på hvilka vi nu kastade oss och satte ut i
hafvet. Jätteparet plockade dock upp stora stenmassor, hvilka de slungade
efter oss, så att större delen af de våra dödades, och blott tre förblefvo
vid lif; jag och tvänne andra. Men flotten förde oss till en annan ö.

Vi vandrade framåt på denna ö ända till mörkningen, och tilldess vi
Ofverraskades af natten. Vi njöto en kort sömn, men vaknade plötsligen
upp derur, och si! en ofantlig orm med jättestor kropp och vidt utspänd
buk hade lagt sig omkring oss. Ormen närmade sig till en ibland oss
och sväljde honom ända til) skuldrorna; derefter nedsväljde han också det
återstående af mannen, och vi hörde dennes refben krossas i ormens buk.
Sedan detta var bestäldt, rann ormen bort. Denna händelse ingaf oss
största förskräckelse; och vi sörjde vår stallbroder samt sväfvade i den
ytterligaste fruktan för våra egna lif, sägande: vid Allah, detta är
underbart! Hvaije dödssätt, som vi bevittna, är mer fruktansvärdt än det,
hvilket vi undsluppit. Vi voro glada öfver vår räddning undan det svarta
jåtteparet; men vår glädje är icke ftillkommen. Det finnes ingen magt eller
kraft annat än hos Gud! Vid Allah, vi hafva undkommit resarne och
sluppit att drunkna; men huru skola vi undkomma denna fruktansvärda
orm? — Vi stodo dock upp och vandrade framåt på ön, ätande af dess
frukter och drickande af dess bäckar; på detta sätt vandrade vi ända till
morgonen, då vi träffade ;på ett högt och lummigt träd, uti hvilket vi
klättrade upp, sökande en hviloplats; och kom jag ända till den öfversta
grenen. Men när det blef natt, och mörkret fallit på, kom ormen fram,
såg sig omkring till höger och venster och närmade sig till det träd, der
vi befunno oss; der grep han min stallbroder och sväljde honom ända till
skuldrorna, hvarefter han slingrade sig omkring trädet med honom, och jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free