Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH ES-S1ND1BAD, BÄRAREN.
35
stånd, deras tankeförmåga försvann, och de blefvo likasom vansinniga.
Derefter fingo de ata och dricka af maten och oljan i ymnighet, [-tilldess]-] {+till-
dess]+} de blefvo feta och gödda, då de slagtades, stektes och sattes
fram for konungen som en högtidsratt. Konungens man åto deremot
men-niskoküttet, utan att steka eller sjuda det. När jag erfor allt detta, blef
jag ytterligt förskräckt både för min egen och mina stallbröders skull.
De sistnämda, som redan förlorat sitt förstånds bruk, visste icke, hvad
man företog sig med dem, och folket öfverlemnade dem åt en man, som
hvarje dag förde dem ut på bete på ön, likasom skulle de hafva varit
boskap.
Jag sjelf blef af bekymmer, förskräckelse och hunger både syuk och
försvagad till kroppen, så att mitt kött förtorkades vid mina ben. När de
sågo mig i detta tillstånd, lemnade de mig med fred och glömde bort
mig, så att ingen af dem påminde sig mig, tilldess jag en dag beslöt
att begagna mig af ett listigt anslag, öfvergaf stallet och begaf mig ett
ansenligt stycke derifrån framåt ön. Under denna vandring såg jag en
herde sitta på något slags upphöjning midt ute i hafvet; jag betraktade
honom närmare, och si! det var samma man, åt hvilken de anförtrott
mina stallbröder för att drifva dessa i bet; och han hade med sig många,
som liknade dem. Men så snart mannen blef mig varse, förstod han,
att jag var mägtig mitt förnufts bruk, och att ingenting af det, som
vederfarits mina stallbröder, hade vederfarits mig. Han gjorde derföre på
afstånd ett tecken åt mig och sade till mig: vänd om och följ den väg,
som du Anner på höger hand, så skall du komma in på konungsvägen!
Jag vände följaktligen om, såsom mannen hade sagt mig, såg en väg
på höger hand, begaf mig in på densamma och fortfor att följa den,
stundom springande af rädsla, stundom gående långsamt för att hemta
krafter igen. Så gick jag, tilldess jag icke längre kunde skünja den
mannen, som visat mig in på denna viig, och nu såg icke jag honom längre,
icke heller han mig. Solen hade gått ned, och natten var i annalkande,
hvarföre jag satte mig ned och försökte att sofva; men ingen blund kom
i mina ögon den natten, dertill var jag alltför mycket rädd och plågades
jag alltför mycket af hunger och törst. När det blef midnatt, stod jng
upp och fortsatte min vandring framåt ön utan att stadna, förrän det
blef dager och morgonen kom med sitt ljus samt solen började höja sig
öfver topparna på de höga bergen och öfver de låga sandiga slätterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
