- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
57

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH JÄ-SITOIBAD, sousam.

57

ibland hyacinther och stora perlor, passande allenast för konungar.
Sådana lågo likt grus i de genom fälten framrinnande vattendragen, och
strömmens hela botten blänkte och glittrade af dessa och dylika dyrbarheter.
På ön sågo vi derjemte till stort antal Sanfi-aloeträd af den yppersta
arten och likaledes Kamari-aloeträd. Der fanns också en springande källa af
rå ambra, som, smält af solvärmen, flödade likt vax öfver källans bräddar och
bredde ut sig på hafsstranden, dit vidundren från djupet kommo upp och
nedsväljde ambran, samt begåfvo sig tillbaka dermed ned i hafvet; men i
deras magar blir hon varm, hvarföre de genom munnen kasta ut henne i
hafvet igen, så att hon tjocknar och lüpnar tillsammans på hafvets yta.
Då äro ambrans färg och egenskaper förändrade, och vågorna kasta
upp henne på hafsstranden, hvarifrån hon hemtas af köpmän och resande,
som försälja henne. Den rå ambra, som icke svätøes utaf hafsvidundren,
’Aödar återigen öfver källans kanter och stelnar på marken; men när solen
skiner derpå, smälter hon, och af hennes vällukt doftar hela dalen
likasom muskus. Så snart solen går ned, stelnar ambran återigen. Till det
ställe, der denna rå ambra finnes, kan ingen komma, ty berget omgifver
hela ön.

Vi fortsatte vår vandring på ön, derunder fördrifvande tiden med
åsynen af allt det goda, som Gud (hvars namn vare upphöjdt!) skapat derpå,
men dock bedröfvade öfver den olycka, som drabbat oss, förvånade öfver
allt hvad vi sågo, samt gripna af bäfvan och räddhoga. Vi hade på
hats-stranden uppsamlat ett litet förråd af matvaror, med hvilka vi hushållade
på det noggrannaste, så att vi hvarje eller hvarannan dag förtärde deraf
blott en gång, ty vi måste befara, att vårt förråd skulle bli uttümdt, och
att vi skulle dö i elände af hunger och ångest. När någon ibland oss
dog, tvådde vi liket och svepte det i kläder eller linne, som utaf hafvet
blifvit uppvräkt på stranden; dermed fortforo vi, tilldess en stor del af
oss hade aflidit, och blott fa af vårt sällskap återstodo, hvilka blifvit
försvagade genom magplågor, föranledda genom hafsluften och hafsvattnet
Efter en kort tid hade alla mina olyckskamrater aflidit, den ena efter den
andra; men alla dem, som dött, hade vi ordentligen begrafvit. Nu befann
jag mig ensam på ön, och hade qvar blott ett obetydligt förråd af
lifsmedel. Då började jag gråta öfver mitt olycksöde, och sade: o, att jag fått
dO före mina stallbröder, och att jag af dem blifvit tvådd och begrafven!
Det finnes ingen kraft eller magt annat än hos Gud, den Högste, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free