- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
66

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GG BERÅTT ELSEN OM rø-MMHBAH, SJÖFARAREN,

tilldess solen gick upp, och med detsamma kommo elephanterna fram
mellan träden; men jag nfsköt den ena pilen eller den andra, tilldess
lyckades triifTa en af dem. Pfl aftonen begaf jag mig till min herre, och
meddelade honom detta; han blef glad deröfver, behandltral mig med
välvilja, samt lät Bfhemta den skjutna eleplwnten.

Sn fortfor jag neil sköt hvaije dag en elephant, hvilken min herre
»(hemtade. Men en dag, under det jag satt gömd i trädet, framkommo
plötsligen elephanter i oräkneligt antal, och jag hörde, huru de vrålade
och Bkrinde sfi förfärligt, att det föreföll mig, som darrade marken undtr
dem. Alla samlade de sig omkring det träd, der jag satt, och bildade
omkring detta en stor krets; men en ofantligt stor elephant närmade sig
till trädet, slingrnde sin snabel omkring detsamma, ryckte tipp det med
rötterna och kastade det till marken. Jag föll snnslös ned midt ibland
elephtyiterna, då samma stora elephant nalkades till mig, slingrade
snabeln omkring mig, lyfte upp mig på sin rygß, och begaf sig bort ined
mig, beledsagad af de öfriga elephanterna. Sn fortfor ban att bilra mig,
under det jag icke var mägtig mina sinnens brnk, tilldess ban kom till
ett ställe, der ban kastade mig ned ifrån sin ra»g, och sedan gick sin
kos, med de nndra eleplianternn efter sig. Di?blef jag något lugnare,
och mill rädsla lade sig, ty jag befann inig öfver allt omgifven af ben
efter elephanter, och förstod, att detta var deras begrafningsplats, samt att
elephnnten burit mig dit, på det jng skulle insamla elephanttänder.

Jag stod derföre upp, och vandrade en dng och en natt, tilldess j»s
koin till mill herres hus; men när jag anlände dit, var mitt ansigtes Ity
förändrad af fruktan och hunger. Hftn blef glad, då han fick se mig, och
sade: vid Alin||, du liar förorsakat mig bedröfvelse; jag liar nämligen
va-rit Ijjkstfillet, men fann trädet uppryckt med rötterna och kunde icke
annat Hka, iln att elephanterna slitit dig ihjäl. Berätta mig derföre, huru
»let fi|j|toller sig ined dig. — Dà berättade jag för honoin, huruledes allt
tillgftttyVh hnn förvånades deröfver högeligen, men blef glnd och sade
(ill mig: känner du igen det stället? Jag svarade: jn, o herre! Vi följde»
tillsammans ut, satte oss upp på en elephant och redo till stället; men
när min husbonde såg de talrika tänderna, blef lian högeligen glad
deröfver, och förde med sig l.em sa många elephanttänder, som lian ön*
skade. Derefter behandlade han mig med ännu större ynnest än förut
och sade tiil mig: o min son, du har visat mig ett medel till stor vinning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free