Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 BERÄTTELSER OM
ti nn befinna oss. DS befallde Emir Musa, att Talib, Sahls son,
och sheikh Abd Es-Samad skulle följa med honom, och de stego upp
pä ett gentemot staden liggande berg, hvarifrån man hade utsigt öfver
honom; men när de kommit upp på detta berg, sågo de framför sig en
stad, hvars like i storlek ännu icke något öga sett. Dess torn voro höga
och dess kupoler glansande; husen derinne voro i bfista skick, backarne
sorlade, tr&den grönskade, och trädgårdame voro uppfyllda med mogen
frukt. Det var en stad med portar, som aldrig öppnade sig, en tom och
tyst stad, der ingen röst hördes, ingen invånare fanns, annat än ugglan,
som skränade i dess palatser, foglar, som sväfvade öfver dess torg, samt
korpar, som upphäfde sitt entoniga skri på dess gator och klagade öfver
de försvunna inbyggarne deri. Emir Musa stod stilla, bedröfvad öfver
tomheten derinne och öfver ödsligheten och tystnaden, och han sade:
upphöjd vare fullkomligheten hos Honom, hvilken tiden och åren icke
förändra Honom, som med sitt Ords magt skapat allt! Men under det han
lofprisade fullkomliglieten hos Gud (Hans vare ätran och härligheten!)
råkade han att kasta en blick åt sidan, och si! der syntes från något
afstånd §ju taflor af hvit marmor. Han närmade sig till dem, och si! på
dëm funnos inhuggna inskrifter, och han befällde, att man skulle läsa
denna skrift. Sheik Abd Es-Samad närmade sig, undersökte skriften och
läste densamma; inen den innehöll förmaningar och varningar för dem,
som äro utrustade med urskiljning och förstånd. På första taflan stod
det skrifvet, med gamla Grekiska bokstäfver:
O son ar Adam, huru ringa du bekymrar dig om dem, tom lefVat (Ore dig!
Åren och tiden hafva vändt din uppmärksamhet ifrån dem. Tet du icke, tft
dödsens kalk skall bli fylld för dig, och att du inan kort skall tömma densamma?
Tänk derföre på dig sjelf, inan du träder in i din gTaf! Hvar finnas nu de, son
beherskade länder och förödmjukade Guds tjenare samt anförde härar! Döden
har kommit öfver dem, och Gud är den, som gör ett slut på fröjderna, som
skiljer vänner åt, och som ödelägger blomstrande boningar; derföre har ockH»n
förflyttat dem från palatsernas vida salar till grafvarnas trånga boningar.
Men nederst på taflan stodo följande verser:
Hvar äro konungarne och jordens befolkare? De hafva gått bort ifrån det, som de
byggt och befolkat!
Och uti grafven äro de pantsatte lör sina gerningar; der ligga de nu som döda ocb
ruttnande lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
