Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
BERÄTTELSEN Ö|| DJUDAR.
du kasta nfitet öfver mig och skyndsamt draga mig i land; men øm du
ser mig sträcka upp mina fötter, så vet, att jag Sr död. I denna
händelse må du låta mig ligga; men tag sjelf mulan och sadelpåsafna samt
begif dig till köpmännens bazar, der du skall finna en Jude, vid namn
Shumy’ah; gif mulan åt honom, så skall han lemna dig hundrade
guldstycken; dem skall du taga och gå din väg, dock utan att upptäcka
hemligheten. — Djudar band nu mannens händer stadigt på hans rygg, och
Maghrabinen sade:’drag hårdt till snöret! När detta var bestäldt, fortfor
han: knuffa nu till mig, ända tilldess du stött mig ned i sjön! Djudar
knuffade till honom och stötte honom hed, och mannen sjönk, hvarefter
Djudar stadnade stilla och väntade en lång stund; men si! Maghrabmens
fötter kommo upp öfver vattnet. Deraf visste Djudar, att ban var död,
hvarföre han lemnade liket qvar i vattnet, tog mulan oèh begaf sig med
denna till köpmännens bazar, der han såg Juden sitta på en stol
viddörren till sin bod. Så snart Juden blef mulan varse, sade han t sannerligen
har icke mannen omkommit! och tillade: ingenting annat än hans
girighet blef hans död. Dermed mottog han mulan af Djudar, lemnade denne
hundrade guldstycken och tillsade honom att hålla saken hemlig. Djudar
mottog guldet, begaf sig till bagaren, köpte der så mycket bröd, som han
behöfde och sade till honom: tag detta guldstycke! Bagaren tog det,
räk-rtade efter, huru mycket Djudar var honom skyldig, och svarade: jag skall
ytterligare gifVa dig bröd för tvänne dagar. Från bagaren begaf sig
Djö-dar till slagtaren, åt hvilken han likaledes lemnade ett guldstycke, för
hvilket han tog kött, men tillade: behåll det öfriga af guldstycket, tilldess
jèg tager mera. Sedan köpte han något grönsaker och begaf sig hem.
Der hörde han, huru hans bägge bröder begärde någonting att äta af sin
moder, och hörde henne svara: vänta, tilldess er broder kommit hem, ty
jag har ingenting. Då gick han in till dem och sade: tager och äter!
Och de föllo öfVer brödet, som hade de varit uthungrade. Men Djudar
lemnade sin moder det öfriga af guldet och sade: tag detta, min moder,
och när mina bröder komma, så gif dem deraf, på det de måtte köpa och
äta nnder min frånvaro.
Han sof natten i ända; men när han stod upp på morgonen, Made
han sitt nät och begaf sig till sjön Karun, der han stadnade ocft>e<He
sig till att kasta ut nätet. Och si! då nalkades en annan Maghrabin,
ridande på en muta och grannare utstyrd -än dat, tom hade dninknat. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
