Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSEN om djudar.
103
hftde sig ett par sadelpåsar, uti hvilka funnos tvänne små askar, en
pl hvardera sidan af påsen. Och han sade: frid vare dig, o Djudar!
Svarade Djudar: äfven dig vare frid, o min herre pilgrim! Maghrabinen
återtog: kom det icke i går till dig en Maghrabin, ridande på en mula,
som likttøde denna? Vid denna fråga blef Djudar förskräckt, hvarföre
han nekade och sade: jag har icke sett någon. — Han jäddes nämligen,
att mapnen skulle säga: hvart har han tagit vägen? — och, — om han
svarade: han drunknade i sjön, — att mannen då skulle säga: det
var du, som dränkte honom. Det var sålunda Djudar omöjligt att göra
gpnat 4n neka. Men Maghrabinen fortfor: du fattige man, han var min
broder, och han har gått före mig. Djqdar återtog: jag har ingen
kunskap om honom. Men Maghrabinen fortfor återigen: band du icke hans
händer på hans rygg och kastade honom i sjön, och sade han icke till
4ig: om mina bänder komma upp, så kasta ut nätet öfver mig och drag
mjg.gerøßt «pp; raen om mina fötter sticka öfver vattnet, så är jag död,
och d^ skall du taga mulan samt lemna henne åt Juden Shum(j’äh, som
skall tilld>g .Utbetala hundrade guldstycken. — Då sade Djudar: efter som
du dettøi vet, hvi spörjer du mig? Mannen svarade: det är min önskan,
att du måtte görø med mig såsom du gjorde med min broder. Han
framtog och lemnade åt Djudar ett silkessnöre, sägande: bind mina händer på
min rygg och kpsta mig i vattnet; om mig vederfares detsamma, som
vederfors min broder, så skall du taga mulan och lemna henne åt Juden,
hvilken föjr h^nqe skall gifva dig hundrade guldstycken. Då sade Djudar:
kom närmare! Mannen kom närmare, Djudar band hans händer på hans
rygg och pfötte tilj honom, ,så att han föll ned i vattnet qch sjönk,
hvare|fter Djudar väntade en stund, och den drunknades fötter kommo upp.
Då sade Djudar: han har gått till sitt förderf. Om det är Guds vilja, må
Magbrabiner koøyna till mig hvarje dag, så skall jag bakbinda dem, att
de måtte få dö; med hundra guldstycken för enhvar, som dör, är jag godt
belåtfip. — Dermed tog han mulan och begaf sig dädan; men när Jnden
blef .honom varse, saae han: den andra är också död! Djudar svarade:
måtte jjji tøijge öfverlefva honom! Och Juden återtog; sådan är den
vedergällning, som yäntar den girjge, — hvarefter han mottog mulan af Djudar
och gaf hoflpm hundrade guldstycken. Dessa mottogos af Djudar, som
begaf sig hem till pin moder och lemnade dem åt henne, då hon sade:
o min spn, hvarifrån har du erhållit <}etta? Han underrättade henne der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
