- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
104

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

BERÄTTELSEN Ö|| DJUDAR.

om, och hon sade: gack icke hädanefter till sjön Karun; jag fruktar, att
någonting ondt skall vederfaras dig för dessa Maghrabiners skull. Men
han svarade: o min moder, jag kastar ju dem i vattnet på deras egen
begäran; jag kan icke annat göra. Detta är ett handtverk, som för hvarje
dag inbringar oss hundrade guldstycken, och jag skall snart gå tillbaka dit.
Jag ämnar, vid Allah! icke afstå från att gå till sjön Karun, tilldess alla
spår efter Maghrabiner upphöra och ingen"sådan längre finnes qvar.

Han begaf sig derföre dit äfven på tredje dagen, och si! der kom en
Maghrabin, ridande på en mula och medförande ett par sadelpåsar; han var
ännu präktigare utstyrd än de bägge föregående och sade: frid vare dig)
o Djudar, Omars son! Då tänkte Djudar vid sig sjelf: hvadan kommer
det, att de alla känna mig? — men derefter besvarade han helsningen.
Maghrabinen fortfor: hafva några Maghrabiner synts till på detta ställe?
Djudar svarade.-ja, två. Sporde Maghrabinen: hvart togo de vägen?
Svarade Djudar: jag band deras händer på ryggen och kastade dem i denna
Sjö, der de drunknade; och kan äfven du få samma slut. Maghrabinen log
och sade: fattige man, hvarje lefvande varelse har sin bestämmelse. Med
dessa ord satt han af mulan och sade: o Djudar, gör med mig så som
du gjorde med dem bäggel Dermed tog han fram silkessnöret, och
Djudar sade: lägg dina händer på ryggen, så skall jag binda dem, ty jag
har brådtom, och min tid är knapp. Mannen-gjorde som han begärt, och
Djudar band hans händer bakpå hans rygg samt stötte till honom, då
mannen föll i sjön, och Djudar stod stilla, väntande på hvad som skulle
ske. Och si! Maghrabinen sträckte upp sina händer Och sade till honom:
kasta ut ditt nät, fattige man! Djudar kastade nätet öfver honom och
halade in det, och si! mannen hade uti sina händer två fiskar, röda som
korall, en fisk i hvardera handen, och han sade till Djudar: öppna de
bägge små askarna! Djudar öppnade dem, och mannen släppte en fisk
uti hvardera asken samt lade locken öfver dem. Derefter tryckte han
Djudar till sitt bröst, kysste honom på högra kinden och på den venstra
samt sade till honom: måtte Gud befria dig från alla bekymmer! Vid
Allah, om icke du kastat nätet öfver mig och dragit mjg i land, så skulle
jag under vattnet hållit dessa fiskar qvar i mina händer, tilldess jag dött,
och jag skulle icke hafva varit i stånd att komma upp utur vattnet. Då
pade Djudar tii| honom: o min herre pilgrim, jag besvär dig vid Allah,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free