Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BBRATTELSKN OM DJUDAB.
117
de bägge paren sadelpåsar på mulans rygg och satte sig upp på henne;
men slafven gick före honom. Mulan följde efter slafven den dagen och
hela den följande natten; inen på morgonen nästföljande dag red han in
genom Båb en Nasr och såg der sin moder, som satt i porten och sade:
gif mig en almosa f»r Guds skull! Då ville hans förstånd fly ifrån
honom, han hoppade ned tr*n mulans rygg och kastade sig i moderns famn;
men när hon såg honom, började hon gråta. Då satte han henne upp
på mulan och gick bredvid hennes stigbygel ända till hennes hem, der
han lyfte sin moder ur sadeln, tog de bagge paren sadelpåsar och
lemnade mulan åt slafven, som med henne begaf sig till sin herre, ty
slafven var en <ljefYul och mulan likaså.
Men Djudar var högeligen bedröfvad deröfver, att hans moder skulle
hafva behöft tigga sitt uppehälle, och nflr de trädt in uti huset, sade
han till henne: o min moder, står det val till med mina bröder? Hon
svarade: ja. Han fortfor: hvarföre satt du och tiggde bredvid v8gen?
Hon svarade: o min son, det var derföre, att jag hungrade. Han återtog:
inan jag reste, gaf jag dig hundrade guldstycken den första dagen, och
hundrade guldstycken den andra dagen; men på den dag, då jag afreste,
gaf jag dig tusen guldstycken. — O min son, — svarade hon, — de
hafva bedragit mig och narrat af mig penningarna och sagt: det Ar vår
afsigt att köpa handelsvaror för dein. Så togo de penningarne och körde
mig ur huset, så att jag icke hade någon annan utväg fin att tigga, så
framt jag icke ville hungra ihjäl. Då sade han: o min moder, ingenting
ondt skall vederfaras dig nu, då jag är hemkommen; var derföre tröst
och vid godt mod! H&r har jag ett par sadelpåsar, fyllda med guld och
ädelstenar; dessutom bär jag med mig goda ting till öfverflöd. — Hon
svarade: o min son, du är lyckosam! Måtte Gud Anna behag uti dig och
föröka sin ynnest öfver dig! Statt upp, min son, och skaffa oss något bröd,
ty jag har tillbragt natten i svåraste hunger och icke fått någon
aftonmåltid. — Då log han och sade: var helsad, min moder! Säg någonting,
som du önskar förtära, så skall jag genast anskaffa det åt dig! Jag
behöfver icke köpa någonting från bazaren, och icke behöfver jag heller
någon kock, som tillreder maten. — Sade hon: o min son, jag kan icke
se, att du har någonting ätligt med dig. Han svarade: i dessa
sadel-påsar har jag mat af allehanda slag. O min son, — inföll hon, — hvad
som lättast kan fås är mig kärt, blott det stillar min hunger. — Sannt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
