- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
119

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BC^TTBI’»" OM QWJIAR. 119

<Me. Oeh tMfi sade till henne: o min moder, sedan du slutat spisa,
«kaJ4 du tömma det återstående afj rätterna på andra tat än dessa och
stoppa de tommfr.,faten tillbaka ned uti påsen; derpå beror hela
trolldomen. Men var »u rädd om sadelpåsarna! Hon tog dem med sig och
förvarade dem sorgftlligt; men han sade till henue: o min moder, behåll
hemligheten i säkert förvar; men när du kommer i behof af föda, så hemta
sådant ur påsarna, gif almosor och underhåll mina bägge bröder i min
frånvaro lika väl som i min närvaro.

Derefter satte han sig ned till att spisa med henne, och si! hans
bägge bröder infunno sig hos dem. De hade blifvit underrättade om Djudars
hemkomst genom en af invånarne i stadsdelen, som sade till dem: er
broder är kommen, ridande på en awla med en slaf framför sig och klädd i
en drägt, hvars like icke finnes att skåda. Då sade de till hvarandra: o,
att vi aj hade gjort vår moder emot! Hon skall tvifvelsutan meddela
honom det, som vi gjort emot henne. Och huru vred skall icke han derför
bli på oss! — Men den ena af dem sade: vår moder har ett ömt hjerta,
och om hon berättar honom hvad som skett, så är vår broder ännu mer
ömhjertad emot oss än hon; om vi derföre ursaka oss för honom, så skall
baa lyssna. till vår ursäkt. Derföre gingo de in; men han stod upp dem
till mötes, helsade dem med den vänligaste helsning och sade till dem:
sitten ned och äten! De satte sig ned och spisade; men de voro hungriga
till ytterlighet och upphörde icke att äta, förrän de blifvit mätta. Då sade
[(judar till dem: ø uaina bröder, tagen det återstående af maten och
utda-len det friand de fattiga och behöfvande! De svarade: o vår broder, låt
det vara q#ar, på det vi måtte hafva det till aftonmåltid åt oss! Men han
svarade:.när timman för aftonmåltiden är inne, skall för eder mer bli
framsatt än detta, De togo sålunda det återstående af rätterna, och när
någon iattig man eller qvinna gick förbi dem, sade de: tag och ät! —
tilldess ingenting vidare fanns qvar. Sedan togo de tillbaka faten, och
Djudar sade till sin moder: stoppa dem in i påsen! — På aftonen gick han
in uti sälen och tog ur sadelpåsen fram icke mindre än fyrtio olika rätter,
hvarefter han gick in i ett annat rum, der han satte sig mellan sina bägge
bröder och sade till sin moder; hemta hit aftonmåltiden! När hon kom
io uti salen, såg hon faten stå redo; hon ställde derföre fram bordet och
bar in faten, det ena efter det andra, tilldess alla faten voro framställda.
De spisade, och efter måltiden sade Djudar: tagen nu det, som qvar Sr,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free