Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SjQ^KRÅnKLiE.N OM DJlDAn. 129
de begärda drägterna, klädde siafvinnorna och sade till dem: detta är
eder herrskarinna; kyssen derföre hennes hand och våren henne icke
olydiga, utan (jenen henne, hvita så väl som svarta! Äfven mamlukerna
bekläddes och kysste ßjudars hand; hans bägge broder erhöllo likaledes
dyrbara klädebonader, och Djudar sjelf blef som en konung, hans bröder
som två vezirer. Hans hus var rymligt, och derföre lät han Sali|n med
sina slafvinnor bebo en del deraf, och Selim med sina slafvinnor en
annan del; men sjelf bodde han med sin moder uti det nya palatset, och
alla voro de som konungar bland sina underlydande. — Så förhöll det
sig med dem.
Nu hände sig, att konungens skattmästare skulle hemta någonting ur
skattkammaren; men när han trädde derin, såg lian alldeles ingenting
jder, utan fann den som skalden säger:
• •
Kamrarne voro fyl]da som boningskakorna 1 en bislock; men når bien öfvergifvit
, dem, blefvo de tumma.
Vid denna syn uppgaf han ett ljudeligt anskri och svimmade; men
nä* han kommit till sans igen, begaf han sig ut ur skattkammaren, hvars
dörr nan ’lemnade öppen, skyndade till konung Sheins ed-Doleh och sade
till honom: dfr Rättroendes Furste, hvad jag har att säga dig är detta,
att din skattkammare blifvit tom på denna natt. Då sade konungen:
hvad har du gjort med de rikedomar, som ftwnos uti min skattkammare?
Svarade han: vid Allah, jag har med dem gjort ingenting, och icke heller
lcänrier jag. huru det kommit sig, att de försvunnit derifrån. I går var jag
inrie i skattkammaren, och- .då var den full; men när jag inträdde der i
dag, fann jag densamma tom och ingenting deri; icke desto mindre voro
dörrarne låsta och muren hel, låset var icke sönder, och ingen tjuf hade
varit derinne. — Konungen frågade: äro sadelpàsarne likaledes borta? —
Skattmästaren-svarade: ja! Nu flydde konungens förstånd från hans
hufvud, han reste sig på sina fötter och sade till skattmästaren: gack
framför mig! Han gick, och konungen följde honom, tilldess de kommo till
skattkammaren; men der fann icke heller konungen någonting. Han visste
icke hvad han skulle tänka, utan sade: hvem kan det vara, som plundrat
min skattkammare och icke fruktat för min magt? Och han rakade uti
häftigaste vrede. Derpå gick han bort och höll divan, der härens
förnäm-t«n vi e. n.ll v k ■ 9 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
