Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSEN 011 »JUDAR. 133
Sflnde han etthundrade män, hvilka jag likaledes jagade bort. Sedan
skickade han till dig veziren, dock vapenlös, med bjudning, att du skulle
infinna dig hos honom och smaka hans gästabud. Hvad säger du
dertill? — Djudar svarade: gack och skaffa hit veziren! Eunuchen gick ned
ur palatset och sade till honom: o vezir, besvara min herres kallelse!
Han svarade: vid mitt hufvud! Han gick upp, trfldde in till Djudar, såg,
huruledes han syntes mer mtyestätisk än konungen, der han satt på en
matta, hvars iike konungen icke kunde uppvisa. Han blef alldeles
förvirrad öfVer palatsets skönhet, dess målningar och husgeråd, hvilket allt
var så praktftilit, att han sjelf i jemförelse dermed måste anse sig soin en
tiggare. Han kysste golfvet och uppsände böner för honom; men Djudar
sade: hvad är ditt ärende, o vezir? — O min herre, — svarade han, —
konung Shems ed-Doleh, din vän, sänder dig en fridshelsning och önskar
att fa se ditt ansigte; han har för din skull låtit anställa ett gästabud.
Vill du icke frQjda hans hjerta? — Djudar svarade: eftersom han är min
van, så helsa honom och bed honom komma till mig! Veziren svarade:
vid mitt hufvud! — Nu framtog Djudar signetringen och gned densamma,
då tjenaren visade sig, och Djudar sade till honom: skaffa mig en drägt
af kostbaraste slag! Tjenaren kom med drägten, och Djudar sade: påtag
denna, o vezir! Veziren tog drägten på sig, och Djudar fortfor: gack och
underrätta konungen om det, som jag sagt! Veziren gick, iklädd
heders-klädningen, hvars make han aldrig tillförene burit, begaf sig till
konungen och meddelade honom hvad han sett hos Djudar, lofprisade palatset
och allt, som deruti fanns, samt yttrade: Djudar inbjuder dig.
Då sade konungen: stån upp, o krigare! Alla reste sig. Konungen
tillade: sitten upp på edra hästar och hemten mig hit min springare, så
skola vi begifva oss till Djudar! Konungen steg till häst, satte sig i
spetsen tör ryttarne, och man begaf sig mangrannt till Djudars palats. —
Men Djudar hade sagt till anden: jag önskar, att du hitskaffar ett antal
andar i menniskoskepnad, och att du uppställer dem som krigare på
palatsets gård, på det konungen måtte se dem, och de hos honom kunna
iryaga fruktan, så att hans hjerta blir fyldt med skräck, och ban måtte
inse, att min magt är större än hans. Anden anskaffade genast
tvåhundrade andar i skepnad af krigare och försedda med praktftilla vapen; och
alla voro de kraftfhlla och hügvexta. — När konungen kom, föllo hans
blickar på den kraftfulla och resliga skaran, och hans hjerta bleffurfJlradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
