Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djülxahak av hävtet.
talade henne och fVågade hennes namn; men hon satt tyst, vtthide icke
ett ord och gaf honom icke något svar, utan höll oupphörligt sitt hufvud
nedsänkt mot golfvet; men det enda, som skyddade henne’mot konungens
vrede, var henne» utomordentliga skönhet, hennes älsklighet och
behag-follhet. Och konungen sade vid sig sjelf: upphöjd vare luHkbmligheten
ho? fiud, som skapat denna jungfru! Huru skön 8r hon icke, blott att
hon icke talar! Men füllkoinligheten tillhör fiud, hvars namn vare
pri-sadt! •— Derefter frågade konungen slafvinnorna, huruvida de hade höft
henne tala, och de svbrade: från den stund, då hon kom hit, linda til!
detta ögonblick har hon icke yttrat ett ord, och vi hafva icke hört henne
tala. Konungen lät då ditkalla några slafvinnor och några bland sina
frillor samt befallde dem sjunga för henne och roa henne, ty han
hoppades, att hon härigenom möjligen skulle låta förmå sig till att tala.
Slafvinnorna spelade för henne på tonverktyg af alla slag och försökte roa
henne på flera sätt: de sjöngo, så att alla närvarande hänfördes deraf,
med undantag af jungfrun, som blott betraktade dem och satt tyst, utan
att hvarken le eller tala. öfver allt detta blef konungen mägtabedröfvad;
men icke desto mindre hade han helt och hållet vändt sitt hjerta till
henne öch fäste ingen uppmärksamhet vid andra, utan öfvergaf alla de öfriga
fruntimren i sitt harem.
Han tillbragte hos henne ett helt år, hvilket tycktes honom som en
dag; men ändock talade hon aldrig ett ord. En dag, då hans kärlek till
och hans lidelse för henne hade stigit till sin höjd, yttrade han: du
föremål för min själs trängtan, sannerligen säger jag, att den kärlek, som jag
hyser för dig, är stor, och för din skull har jag öfvergifvit alla mina
slafvinnor, alla mina qvinnor och hela mitt harem; dig ensam har jag utsett
till min lott i verlden och haft tålamod med dig ett helt år. Jag beder
tiH Gud (hvars namn vare upphöjdt!), att han måtte vända ditt lyerta bli
mig, och att du måtte tala mig till. Om du är stum, så låt mig förstå
detta genom ett tecken, på det jag måtte afstå från allt hopp att fa höra
dig tala! Jag beder äfven till fiud (hvars namn vare upphöjdt!), att han
måtte genom dig välsigna mig med ett barn af mankön, som kan ärfva
mitt rike efter mig. ty jag är en ensling, en ensam man, hvilken icke har
någon arfvinge, men som sjelf kommit till hög ålder. Jag besvär dig
derföre vid Allah, om du älskar mig, att du måtte förunna mig ett svar! —
När han så talat, sänkte jungfrun sitt hufvud mot golfvet och syntes för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
