Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
bbftättklshi om
högt i fira som hos denna stora, ärorika konung. J hafven degerote sett,
huruledes jag ar nära att föda honom eR arfving; och prisad van Gud,
som låtit mig blifva dotter af en konung i hafvet samt skänkt mig en
gemål, hvilken år en af de största bland konungarne på landet! Gnd
(Hans namn vare upphöjdt!) har icke hemsökt mig med ondt, utan skänkt
mig allt godt; och alldenstund konungen icke har nägon afkomling af
hvarken man- eller qvinnokön, beder jag Gud (hvars namn vare lofVadt!)
att han måtte välsigna mig med en 6on, som efter denna stora konung
må kunna ärfva hans slott och palatser samt all den egendom, hvarmed
Gud välsignat honom. — När hennes broder och hennes farbroders
döttrar hade hört hennes ord, tårades deras ögon, och de sade: o Djullanftr,
du känner det rum, som du innehar i vår aktning, och vår tillgifvenhet
lör dig är dig icke obekant; du vet, att du för oss fir den dyrbaraste
bland varelser, du känner, att vi önska dig glädje utan sorg och
bekymmer. Om du sålunda icke finner dig val, så statt upp och fötø med oss
till vårt land och våra anhöriga; men om du har trefbad här samt här
lefVcr i anseende och lycka, så är detta vår önskan och längtan, ty vi
önska ingenting annat fin ditt bästa i alla hänseenden. — Djullanår
svarade: vid Allah, jag finnar mig här nöjd och lycklig, hedrad oeh omgifven
af all den sällhet, som jag kan önska. Då konungen hörde dessa hennes
ord, blef han glad, hans hjerta lugnades, och han tackade henne för hvad
hon eagt Hans kfirlek för henne stegrades yttermer och inträngde till
hans tyertas innersta; han visste, att hon Älskade honom så som han
älskade henne, och att hon önskade stadna qvar hos honom och se hans
barn, hvilket hon skulle föda åt honom.
Derpå tillsade Djullanår af Hafvet slafvinnoma att franasXtta borden
med rätter af alla slag; och Djullanår var sjelf den, som förde uppsigten
öfver rätternas tillredning i köket. SlafVinnorna dukade fram rftttema,
kon-fektvrerna och frukterna, och hon spisade med sina anhöriga. Derunder
sade dessa till henne: o Djullanår, din gemål Br en för oss främmande
person, och vi hafva inträdt uti hans boning utan hans tillåtelse eller
vetskap; du lofprisar honom, du har likaledes gifvit oss ett gästabud p&
hans vagnar, och vi hafVa spisat; men vi hafva icke haft något samtal
med honom eller ens sett honom, och han har icke sett oss eller
infon-uit sig hos oss eller spisat med oss, på det brödets och saltets band
måtte bli knutet oss imellan. Och de upphörde alla att spisa och blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
