Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
njULLANAR AP HAFVET.
147
vredgade på henne, så att eld böljade slå ut ur deras munnar liksom
ar brinnande facklor. Men när konungen detta såg, blef han förskräckt
för dem och var nära att förlora sin sans. Djullanàr stod upp och
tilltalade dem med vänliga ord samt gick derefter till det sidorum, der
konungen, hennes herre, befann sig. Hon sade till honom: o min herre, har
du sett och hört min tacksamhet emot dig, och hum jag lofyrisat dig
inför mina anhöriga; och har du hört, hvad de sade till mig, samt huru
de önskade f& mig med till vårt land och de våra? Konungen svarade:
jag har hört och sett alltsammans. Måtte Gud belöna dig för hvad du gjort
mig! Vid Allah, jag kände icke hela vidden af din kärlek för mig, förrän
i denna välsignade stund, och jag betviflar icke din tillgifvenhet. Hon
återtog: o min herre, &r erkännandet af välvi|ja annat än välvilja? Du har
behandlat mig med välvilja och omfattat mig med högsta ynnest; jäg ser,
att du älskar mig af allt ditt hjerta, och du har mot mig ådagalagt all
ömhet samt föredragit mig framför allt, hvad du älskar och eftersträfVar.
Hum skulle då mitt hjerta kunna vara lugnt, om jag öfvergåfve dig och
skijjdes ifrån dig, och huru skulle sådant kunna ske, då du bevisat mig
vllgerningar och ynnest? Nu begär jag af din godhet, att du måtte
komma och helsa mina anhöriga, på det du måtte se dem och de få se dig,
samt på det glädje och ömsesidig vänskap måtte uppstå mellan er. Men
vet, o tidens konung, att min broder, min moder och min farbroders
döttrar fattat mycken tillgifvenhet för dig med anledning deraf, att jag
lo/prisat dig för dem, och de hafva sagt: vi skola icke skiljas från dig
och begifva oss till vårt land igen, förrän vi hafva haft ett möte med
konungen och helsat honom. De önska sålunda att få se dig och bli
bekanta med dig. Då sade konungen till henne: jag hör och lyder, ty
detta är just det, som jag qjeif önskar. Han stod upp från sitt säte,
begaf sig till dem och helsade dem med den bästa helsning; de skyndade
att stå upp honom till möte samt mottogo honom med största höfviskhet,
och han satte sig ned bredvid dem, spisade med dem och stadnade bos
dem i tretio dagar. Efter denna tids förlopp önskade de vända tillbaka
till sitt land och sitt hem. De togo derföre afsked af konungen samt
drottning Djullanär af Hafvet och ski|jdes ifrån dem, sedan konungen
betett dem största ära.
När Djullanàrs tid var ute, gaf hon lifvet åt ett gossebarn, skönt
som månen i dess fylle; och konungen blef utom sig af frijjd, ty han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
