Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
uebàttklskn om
hade förut icke under hela sin lifetid blifvit välsignad med någon son
ello-dotter. De anställde fröjdefester och lustbarheter i si" efter hvarandra
följande dagar, som förflöto i fröjd och glätlje; men på sjunde dagen
infunno sig drottning Djullanårs moder, hennes broder och hennes
farbroders döttrar, så snart de fått höra, att Djullanàr födt ett barn till verlden.
Konungen gick dem till mötes, glad öfver deras ankomst, och sade till
dem: jag har sagt, att jag icke skulle gifVa min son namn, förrän j haden
anländt, och att j skolen gifva honom namn efter ert behag. Och de
kallade honom Bedr-Båsim *), om hvilket namn de alla kommit öfverens.
Derefter förevisades gossen för sin morbroder Saleh, som tog honotn i
sina händer, gick med honom ifrån de öfriga samt vandrade omkring
palatset på alla sidor; derefter lemnade han palatset med gossen, giek med
honom ned till hafvet och begaf sig ut på detta, tilldess han icke Iftngre
kunde ses af konungen. Då konungen förnam, att Saleh hade tagit hans
son och med honom försvunnit på hafvets botten, misströstade han om
att få återse sitt barn samt började gråta och klaga. DjullanAr, som såg
hans ångest, sade till honom: o tidens konung, haf ingen ångest för dm
son, jag älskar mitt barn mer Sn du, och mitt barn Sr hos min broder;
derföre behöfver du icke frukta för hafvet och icke radas1 för att gossen
skall drunkna! Om min broder visste, att någonting ondt skulle hota
den lille, skulle han icke gjort hvad han gjort; nu skall han snart
återföra din son helbregda, om så är Guds vilja, — Hans namn vare
upphöjdt! — Det dröjde icke iSnge, förrSn hafvet började hSfVa sig och bB
oroligt, och den lilles morbroder steg upp derutur samt hade med sig
konungens son helbregda; han sväfvade öfVer hafvet fram till dem med
gossen i sina armar, och hans anlete liknade månen den natt, då han
är i sitt fylle. Barnets morbroder vände sig derpå till konungen och sade
till honom: befarade du, att någonting ondt skulle vederfaras din son,
när jag steg ned uti hafVet och förde honom dit med mig? Konungen
svarade: ja, min herre, jag räddes för honom, och jag trodde, att ban
aldrig skulle komma vid lif tillbaka igen. Och Saleh sade till honom: o
konung af landet, vi ströko på hans ögon en salva, som vi känna, ocb
upprepade öfver honom de namn, »om finnas ristade på Salomos, Davids
sons insegel (frid vare dem bägge!); ty när ett barn födes ibland oss,
*) Den leende fullmlnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
