Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH BBDIA HL-DJKKAL.
205
vid denna sin sysselsättning, sä att han’sOkte underhandla med drottningen
i den förhoppning, att hon skulle gifva dem fria och låta dem gå sina färde;
men hon vägrade dertill. Sejf el-Muluk och mamlukerna måste sålunda
stadna qvar hos henne på ön i samma tillstånd som förut. Invånarne
på ön visste, att de voro konungadotterns foglar, hvadan ingen af folket
djerfde8 göra dem någonting för när; och konungadottern sjelf var lugn
med hänseende till dem samt kände sig öfvertygad derom, att de
omöjligen skulle kunna rymma undan ifrån ön. De brukade aflägsna sig ifrån
henne två dagsleder eller tre samt begifva sig bort, för att från öns olika
trakter hemta ved för konungadotterns kök, och dermed fortforo de uti
fem år.
Nu hände sig, att Styf el-Muluk satt en dag på hafsstranden med
sina mamluker, samtalande om de händelser, som hade timat; han såg
sig omkring, fann sig ensam med sina mamluker på stället, börjadq
tanka på sin moder, sin fader och sin broder Saed samt på all den lycka,
hvari han fordom lefvat, och han grät, snyftade och klagade öfver^udt,
så väl han sjelf som mamlukerna. Då sade de sistnämda till honom: o
tidens konung, huru länge skola vi gråta? Att gråta skall icke gagna till
någonting. Detta är en tilldragelse, skrifven på våra ännen genom
förut-bestSmmelsen af Gud (Hans vare magten och äran I); pennan har skrifvit
hvad Han bestämt, och för oss finnes ingenting att göra annat än hafva
tålamod. Gud (hvars ftillkomlighet vare upphöjd, och hvars namn vare
prisadt!), som hemsökt oss med denna olycka, skall måhända också
befria oss derur. — Men Styf el-Muluk sade: o mina bröder, huru skola
vi bära oss åt att bli befriade från denna fördömda qvinna? Jag ser
ingen utväg att komma ifrån henne, så framt icke Gud genom sin nåd
befriar oss. Men det har fallit mig in, att vi borde försöka fly, för att
befria oss från detta elände. — Sade de till honom: o tidens konung,
hvarthän kunna vi begifva oss från denna ö, som är uteslutande bebodd
af gastar, hvilka äta Adams söner? öfverallt, dit vi skulle kunna taga
vägen, skulle de finna oss och antingen äta oss eller taga oss till fånga
och föra oss tillbaka till vårt ställe, och skulle konungadottern bli
uppretad emot oss. — Men Styf el-Muluk svarade: jag vill göra någonting
för er, och måhända skall Gud (hvars namn vare upphöjdt!) hjelpa oss
att derigenom vinna vår befrielse, så att vi skola komma ifrån denna ö.
Då sade de till honom: huru ämnar du göra? Han svarade: vi skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
