Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH BED|A EL-DJEVAL.
195
infann sig hos dem, hvarefter de alla tre suto tillhopa, samtalande om
det, som vederfarits dem, från det första till det sista.
Nu sade Saed: o min broder Styf el-Muluk, n&r skeppet förgicks,
och mamlukerna förgingos, lyckades jag och ett antal mamluker hålla
osa fast vid en planka, som dref med oss Öfver hafvet under en månads
tid; men efter dennas förlopp kastade, enligt Guds beslut (Hans namn
vare prisadt!), vinden oss mot en 0. Der gingo vi uti land; vi kände
oss hungriga, hvarföre vi gingo fram mellan traden, åto af frukterna samt
voro uteslutande sysselsatta dermed, så att vi ty m&rkte, huruledes vi
blifvit OfVerraskade af ett folk, liknande Efrits, som hoppade upp på våra
axlar och sade: gån med oss, ty nu hafven j blifvit våra åisnor. Till
honom, soin hoppat upp på mig, sade jag: hvem är du, och hvarföre har
du satt dig på mina axlar? Knappt hade jag yttrat dessa ord, förrän han
slingrade sitt ben omkring min hals så hårdt, att jag var nära döden;
men med det andra benet bultade han inig i ryggen så, att jag trodde
honom hafva krossat mitt ryggbast. Af smärta föll jag till jorden på
mitt anlete, och ingen kraft egde jag qvar, så hade jag blifvit magtlös
af hunger och törst. När jag föll omkull, begrep han, att jag var
hungrig, hvarföre han tog mig vid handen och förde mig till ett träd, som
nedtyngdes af frukter; det var ett päronträd, och han sade till mig: ät
af detta träd, tilldess du blir mätt! Jag åt följaktligen af trädet, tilldess
jag blifvit mätt, och stod upp för att gå, ehuru jag alldeles ingen lust hade
dertill; men jag hade icke gått mer än ett litet stycke, då min förra
ryttare åter satte sig upp på mina skuldror. Stundom gick jag, stundom
sprang jag, och stundom trefvade jag; men han red på mig, skrattade
och sade: aldrig i min lefnad har jag sett maken åsna till dig.
Nu hände sig, att vi plockade några klasar drufvor en dag, lade dem
i en grop och trampade dem ined våra fötter, så att gropen fylldes med
saft Vi väntade någon tid, och när vi åter kommo till gropen, ftmno vi,
att solen kokat saften, så att den blifvit till vin. Af detta vin brukade
vi nu dricka och rusa oss; våra ansigten rodnade, vi sjöngo och dansade,
muntra bliftia genom ruset, och de sade till oss: hvad är det, som gör
era ansigten så röda och förmår er till att dansa och sjunga? Vi
svarade: fråga oss icke derom! Hvad är er mening, då j gören oss sådana
frågor? — De sade: sägen oss hvad det är, på det vi måtte veta, huru
dat rätteligen förhåller sig med saken! Då svarade vi: orsaken dertill är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
