- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
220

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

BERÄTTELSER OM SEJF EL-MULUK

pressad drufeaft Dermed förde de oss till en dal, så lång ocb så bred,
att vi qj sågo någon gränè derför, och i den dalen flinnos barande
vinstockar i oräkneligt antal; hvar drufklase på dessa vinstockar uppgiek till
tretio markers vigt, och alla voro de lätta att nå; och de sade tiH oss2
plocken af dessa! Vi plockade en stor mängd, och jag blef der varse en
stor grop, större än en stor dam, hvilken vi fyllde med drulVor,. som vi
trampade under våra fötter och behandlade likasom förra gången. Sålunda
blef det vin, och vi sade tiH dem: na är det färdigt Hvarur vitøen j
dricka? — De svarade: vi hafva en gång förut haft åsnor af samm slag
som ni, men dem åto vi upp, och deras hufvudskallar äro qvar; gifven O68
oss derföre att dricka ur dessa hufvudskaHarl Vi gåfvo dem att dricka,
de blefvo rusiga och lade sig ned till hvila; och de voro vid pass
tvåhundrade. Då sade vi den ena till den andra: är det icke nog för dessa,
att lida på oss; skola de derjemte äfVen äta oss upp? Det finnes ingen
kraft eller magt annat än hos Gud, den Högste, den Störste! Men vi skola
göra dem rusiga, och sedan skola vi slå dem ityäl, på det vi måtte bli
trygga för de» och undkomma deras händer. — Till följd af denna
öfverenskommelse väckte vi upp dem och fortforo att åt dem fylla skallarna
samt gifva dem att dricka;; men de sade: detta är beskt Sade vi tiH
dem: hvarföre sägen j, att det är beskt? Hvar och en, som säger så,
om han icke dricker tio gånger deraf, skall han dö samma dag. — De
fruktade för att dö och sade till oss: gifven oss att dricka alla de tio
gångerna! Och när de hade druckit tio gånger, blefvo de rusiga öfver
all hufva, så att deras krafter helt och hållet öfvergåfvo dem. Vi släpade
ihop dem, samlade en stor mängd qvistar af vinträden och lade dessa
omkring och uppå dem, tände derefter eld på qvistarna och ställde oss
Sjelfva på något afstånd för att se hvad det skulle bli af dem. Sedan
närmade vi oss till dem, när elden brunnit ut och nu sågo vi, att de
voro förvandlade till en hög aska

Nu prisade vi Gud (hvars namn vare upphC[jdt!), som räddat oss
från dem, lemnade medlersta delen af ön ocb letade oss ned till
badstranden. Vi skiljde8 derunder åt den ena från den andra. Jag och två
af mamlukerna fortsatte vandringen, tilldess vi kommo till en stor skog,
6om hade öfverflöd på träd med ätliga frukter, af hvilka vi åto. Men si!
der mötte oss en reslig skepelse, med långt skägg, långa öron och två
ögon, sem liknade brinnande facklor; framför honom gick en hopflr, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free