Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bära än återvända, så länge de försmäkta av sorg och
fångenskap."
Dessa Davids ord gjorde ett djupt intryck på hans åhörare,
och han steg högt i deras aktning. Spionen återtog:
"Min vän, jag hade ämnat sätta eld på er flöjt, men då
jag hör, att ni sätter så stort värde på den, och jag nu lärt
känna er som en duglig och käck man, så mottag den åter och
blås på den av hjärtans lust."
Gamut mottog sin flöjt med en så uppriktig glädje, att de
övriga knappt ansett honom vara mäktig dylika känslor. Sedan
han flera gånger prövat instrumentet och förvissat sig om, att
ingen av dess toner gått förlorad, gjorde han ett allvarligt
försök att giva sin hänryckning uttryck i en glädjepsalm. Duncan
avbröt honom emellertid med tusen frågor, vilka den stackars
sångaren nödgades besvara, och Falköga underlät ej heller att
infordra några upplysningar, vilka kunde bidraga till att göra
honom bekant med förhållandena. Gamuts berättelse var tämligen
intetsägande och bekräftade blott, vad Falköga redan
förut slutit sig till av spåren och övriga tecken. Efter fångarnas
ankomst till lägret, hade Cora, som redan omtalats, blivit
skickad till en grannstam, men om denna stam visste David
ingenting annat, än att den ej vore allierad med Montcalm och
icke varit med om det senaste härnadståget mot William Henry.
"Lade ni icke märke till formen på deras knivar?" frågade
spionen. "Voro de av engelsk eller fransk tillverkning?"
"Mina tankar voro blott riktade på att trösta de stackars
flickorna, men icke på sådana småsaker", svarade David. "Men
jag har sett den avgud, de förmodligen tillbedja."
"Föreställde den en orm?" frågade Falköga.
"Nej, den liknade mera en vanlig sköldpadda."
"Hugh!" utbrusto mohikanerna samtidigt, medan spionen
allvarsamt skakade på huvudet, som om han gjort en viktig,
men ingalunda glädjande upptäckt. Därpå yttrade Chingachgook
några ord på delawarspråket, och det med ett lugn och
en värdighet, som fängslade till och med de vites uppmärksamhet,
oaktat de icke förstodo vad han sade. Hans gester
voro energiska och uttrycksfulla. Under talet råkade han lyfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
