Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även den unge fransmannen följde med, djupt rörd över den
unga, älskvärda flickans så tidigt inträffade död. Då
stammens alla kvinnor slutit sig till tåget, slöto delawarernas män
en ännu tätare krets omkring Uncas lik, och deras ansikten
visade om möjligt ett ännu allvarligare och värdigare intryck
än förut.
En liten med furor bevuxen höjd var den plats, man utsett
till Coras grav. Här nedsatte flickorna sin börda, och
Falköga yttrade:
"Vad mina döttrar ha gjort är gott; de vita männen tacka dem."
Tillfredsställda med detta vittnesbörd, nedlade flickorna
liket i en kista av björk, varpå de nedsänkte det på dess sista
viloplats, djupt i den mörka jorden. Kistan täcktes med jord,
och därpå doldes graven med blad och kvistar.
Då kvinnorna kärleksfullt utfört denna sorgliga plikt, dröjde
de, ovissa om vad de skulle företaga sig. Falköga vände sig
åter till dem och sade:
"Mina unga kvinnor hava utfört sitt värv. Ett blekansiktes
ande behöver varken föda eller kläder. Jag ser", sade han,
i det hans blick föll på David, vilken lagade sig i ordning att
uppstämma en psalm, "jag ser, att en person vill tala, som
känner de kristnas seder och bruk bättre än jag."
Flickorna trädde tyst och stilla åt sidan och kvarstannade
som uppmärksamma åhörarinnor till vad som nu skulle
inträffa. Medan David sjöng en psalm, gåvo de intet tecken till
överraskning. De lyssnade tvärt om så uppmärksamt som om
de förstått ordens betydelse, och det såg ut som om de delade
de blandade känslor av smärta, hopp och undergivenhet för
försynens vilja, som sången väckte.
Känslig för de uppträden, till vilka han varit vittne, sjöng
sångaren med en om möjligt djupare känsla än vanligt. Hans
klara, fylliga röst och det sätt på vilket han sjöng, var dock
mera begripligt för de vita. Han slutade sin psalm, som han
börjat den, under det en högtidlig tystnad var rådande.
Sedan sången var slut, röjde vildarnas hemlighetsfulla
blickar, att de väntade på att få höra några ord av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
