Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1) Den unga flickans tragedi: Marie Baschkirtzew
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tror ju därpå; men någonting säger mig likväl, att den
aldrig kommer; jag skall tillbringa hela mitt lif med att
vänta, alltjämt vänta. Vänta . . . vänta! ...»
Och vid sexton år, under äfventyret med kardinalens
nevö:
»Om jag är så vacker, som jag tror, hvarför älskar
man mig då icke. Man betraktar mig! Man blir
förälskad! Men man älskar mig icke! Och jag behöfver så
väl att blifva älskad.»
Vid sjutton år skrifver hon i sin första dagboksnotis
för det nya året:
»När skall jag ändtligen få veta, hvari denna kärlek
består, om hvilken man talar så mycket}»
Och senare:
»Jag känner en djup afsmak för mig själf. Jag hatar
allt hvad jag gör, säger och skrifver. Jag afskyr mig själf,
emedan jag icke rättfärdigat en enda af mina
förväntningar. Jag har misstagit mig på mig själf.
Jag är dum och taktlös. Jag har aldrig vetat, hvad
takt vill säga. Jag har trott mig vara snillrik, men jag är
fadd. Jag har trott mig vara djärf, men jag är rädd. Jag
har trott mig hafva talanger, men vet icke hvilka bevis
jag lämnat därför.»
Vid aderton år:
»Min kropp, som liknar en antik gudinnas, mina fylliga
höfter, min lilla formfulländade barm, mina fotter, mina
händer och mitt barnahufvud, å quoi bon, när ingen
älskar mig?
Nej, det finns någonting annat verkligen vackert och
antikt: denna en kvinnas själfuppoffring inför den älskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
