Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den industriella moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många spår av mannens forna barbariska herravälde över
hustrun, spår dem en framtida moral kommer att finna
lika vidriga, som vi nu anse vildens äktenskapliga seder.
Aktningen för äganderätten är hos oss, i fråga om
öppen plundring, vida större än i det barbariska
samhället. Men förfalskningar, försnillningar oeh utpressningar
ha intagit samma plats i den industriella moralen som
våldet i den barbariska. Vissa människoklassers träldom
eller livegenskap under andra människors herravälde äro
upphävda. Men flertalet lever i trälaktigt beroende under
ett fåtal, som genom sin rikedom behärskar arbetsmedel
oeh arbetsvillkor.
Människorna dela sig redan under det djuriska
tillståndet — så snart de samlas i flock — i en »överklass»,
de starkare och en »underklass», de svagare. Sedan den
fysiska och andliga styrkan småningom medfört skillnad
i rikedom, bli de rikaste överklassen. Denna överklass
kan dock icke bevara sin fysiska och andliga
överlägsenhet; den sjunker tvärtom, genom att icke vidare behöva
anstränga sina krafter, men bibehåller likväl makten att
nedtrycka de ofta i intelligens, handlingskraft och
personlighet starkare, att hålla dem kvar som en underklass
över vilken överklassen blott genom ärvda rikedomar, ej
genom egna företräden, höjer sig.
Det industriella samhället står i vissa avseenden på
samma ståndpunkt som romarriket eller det feodala Europa:
det förras slavar och det senares livegna hade det i många
fall icke sämre än millionerna i Europas fabriks- och
gruvdistrikt. Det industriella samhällets riktning — att samla
all rikedom på ett fåtal händer — är i själva verket lika
fientlig mot den personliga friheten som slaveriet och
livegenskapen voro. Ehuru dessa inrättningar ur politisk
och moralisk synpunkt måste anses mer förnedrande, voro
de i verkligheten knappt mer bindande än det beroende
av arbetsgivaren och arbetet, vari den åt sig själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
