Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Trettonde scenen - Fjortonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIKITA.
Försvara mig inte, du! Nu fruktar jag ingen mera.
Förlåt mig, rältrogna kristna!
Bugar sig till jorden.
Tystnad.
URJADNIKEN.
Bind honom! Det är slut på ert bröllopskalas, gott
folk.
Man närmar sig med skärp för att binda honom.
NIKITA.
Vänta, ni hinner nog...
Bugar sig för fadern.
Käre far, förlåt du också mig, förtappade! Du sade
mig strax i början, då jag först gav mig ut på de onda
villovägarna, då sade du mig: »Har klon väl fastnat,
slipper fågeln inte mera lös.» Men jag, min eländige
hund, jag lyssnade inte till dig, och ditt ord, det har
nu gått i fullbordan... det har blivit, som du sade.
Förlåt mig, för Jesu Kristi skull!
AKIM
hänryckt.
Gud förlåte dig, mitt dyra barn!
Omfamnar honom.
Du har inte skonat dig själv, men Gud, han skall
skona dig... Gud, ja! Han är hos dig!
FJORTONDE SCENEN.
De förra. Starosten.
STAROSTEN
inkommer.
Fångkarlar finns det tillräckligt många här på platsen.
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
