Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna rikt utrustade flicka icke ägt en mor!’ Er mor dog
ju, medan ni var helt liten?»
Öven Constances nyss så stolta, gäckande ansikte lade
sig ett uttryck av vemod, då hon svarade:
»Min mor dog när jag var fem år.»
»En flicka kan aldrig nog beklaga en dylik förlust. —
Det är modern, som danar henne till kvinna, i detta ords
skönaste bemärkelse. En far, om än aldrig så öm, kan icke
uppfatta en dotter.»
»Det där var en svår anklagelse emot fadern», inföll
Constance. »Jag vågar likväl påstå, att den icke är fullt
rättvis.»
»Jag har aldrig sett en flicka, uppfostrad ensamt av en
far, som ej i hela sitt väsen fått något maskulint.»
»Herr Lange, vill ni denna gång säga att jag är
okvinnlig?»
»Då man ser och hör er, tänker man ovillkorligen på
Jeanne d’Arc eller på forntidens amazoner.» Jacobo
avlägsnade sig.
Constance såg efter honom och tänkte, med hjärtat fullt
av harm:
»En ohyggligare beskyllning har icke kunnat göras mig.
Det var verkligt sårande. Är jag då till mitt sätt detta
oting? Eller var hela anklagelsen endast en hämnd, för
det jag vågat säga honom, att han var egenkär?»
Constance fann salongen, trädgården och hela
Kungsborg för trånga för sina upprörda känslor. Hon ville
slippa åsynen av Jacobo och alla. Det förtretade henne,
att se honom sysselsatt med Helfrid. Luften blev henne
tryckande. Huru mycket avskydde hon icke Jacobo under
dessa ögonblick av uppsvallande känsla! Det retade henne
till verklig vrede, då Evert nalkades. Innan ynglingen hann
öppna munnen, reste sig Constance hastigt och lämnade
salongen. Stackars flicka, hon var så obekant med
människonaturen, och ansåg Evert vara för ringa, för att han
i sin sårade egenkärlek skulle kunna bliva en farlig fiende
för hennes lycka.
Några ögonblick sedan Constance lämnat salongen, såg
Jacobo henne vandra ned åt parken.
Constance gjorde nu såsom alltid: hon lät beslut och
handling följas åt. Efter några ögonblick befann hon sig
utanför Bengts boning. Stugudörren stod öppen; men
ingen syntes till. Hon stannade helt obeslutsam utanför,
och hennes öron träffades då av en röst, som med klara och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
