- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
129

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förstod hon allt! Han ville hava tid att bryta med Helfrid,
innan han förlovade sig med henne. Han sålde sin kärlek
till den förra, för det guld Constance ägde.

Mitt under detta uppror av smärta, vrede, förakt och
svartsjuka, reste sig Jacobo och kom ut, åtföljd av Helfrid.
På bådas ansikten vilade en egen prägel av svårmod. Jacobo
förde handen över pannan, för att jaga bort de moln, som
lägrat sig där, och gick att taga plats bredvid Constance.
När han satte sig vid hennes sida, tyckte Constance att
harmen ville kväva henne. Blodet rusade upp på kinderna,
som förut varit bleka, och handen darrade så våldsamt,
att hon knappast kunde hålla i nålen.

Hon vände sig tvärt ifrån honom och till Evert, med

vilken hon började skämta och pi;ata ganska livligt.
Constance hade ett oemotståndligt behov att genom något
utbrott giva luft åt sin smärta. Hon valde nu det vanliga
medlet hos kvinnor, att genom hysteriska löjen och [-konvulsivisk-] {+kon-
vulsivisk+} munterhet lämna utbrott åt det kval, som upp-

fyllde hjärtat.

Jacobo betraktade henne med ett uttryck av förvåning.
Hela hennes uppförande var fullkomligt olikt mot vad det
brukade vara. Denna ystra och otyglade glättighet tillhörde
alldeles icke hennes skaplynne och var något, varåt hon
aldrig överlämnade sig. Då Lange märkte, att Constance
uppenbarligen undvek att behöva se åt den sida, där han
satt, vände han sig till Kurt, som var fördjupad i läsningen
av de med posten anlända tidningarna, och började tala om
de politiska händelserna. Jacobo yttrade sig med, sitt
vanliga lugn och gav nu, såsom alltid, liv och intresse åt
samtalet, så att greven och Stephana glömde sitt spel och
började deltaga i konversationen. Ju livligare de andras
samtal blev, dess mera avtynade Constances skämt, och
slutligen avstannade det alldeles. Evert kunde, icke framlocka
ens enstaka ord. Hon satt tyst och tårarna ville tränga
fram emellan de sänkta ögonlocken, så sårad och olycklig
fann hon sig vid att se Jacobo så fullkomligt lik sig, ehuru
han tydligt bort märka, att hon var förändrad i sitt sätt
emot honom.

»O, jag blinda, som icke långt för detta har insett att han
spelade med mig! Skulle han kunna visa denna
likgiltighet för mitt uppförande, om i hans hjärta fanns skymten av
kärlek. Nej, han har begagnat sig av min lättrogenhet, av
min svaghet, av min beundran för hans skenbara
överlägsenhet. Han har velat göra mig till ett offer för sin

9 B Arbetet adlar mannen I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free