Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bättre hade likväl varit, att greven låtit henne i
ensamhet lugna sig; nu kunde man med säkerhet förutse, att
den minsta tryckning utifrån skulle framkalla en storm.
Vid grevens inträde flammade en mörk rodnad på
Sorenzas kinder, och hon stod framför honom med så
hög-buret huvud, att hon liknade en person, som bereder sig till
en anklagelse.
Hela sitt liv van, att hans vilja var lag för hans
omgivning, stolt och härsklysten till karaktären, hade greven känt
sig retad af, att Sorenza icke fattade och kysste den hand,
han räckte henne. Han kom nu för att tillrättavisa detta
drag av vanvördnad.
»Huru kom det till, att du icke ansåg dig böra fatta din
fars hand?» frågade greven.
»Min fars!» upprepade Sorenza med blixtrande ögon.
Greve Eldelfeldt, jag äger icke någon far.»
»Vad betyder detta?»
»Det betyder, att jag fullkomligt förstått och uppfattat
grevens ord till mig: ’Din plikt är att glömma, det emellan
greve Eldelfeldt och dig finnes något blodsband.’ Jag har
nu glömt det. Min faders hand hade jag med glädje och
stolthet kysst. Greven ägde icke rätt till denna gärd av
dotterlig vördnad från min sida. Varje anspelning på en
släktskap emellan greve Eldelfeldt och den stackars
Sorenza är ju en skugga, kastad på det ädla namnet. Nå väl,
varje vördnadsbetygelse av mig skulle ju innebära en
sådan anspelning. Var säker, jag skall vakta mig därför.»
Sorenza talade med flämtande och brådskande röst.
»Är det på detta sätt, du lönar min godhet, du...»
»Tala icke med mig om godhet», utropade hon utan all
besinning, »åberopa icke, vad som blivit gjort för mig, ty
denna godhet, dessa välgärningar äro förbannelser, vilka
hava förbittrat mitt hjärta och försämrat min själ. Varför
säga mig: ’Jag är din far’, då mitt hjärta aldrig skulle få
nalkas denne far; då det var en skam för honom, min mor
och mig själv och alla, att han var mitt livs ursprung?
Varför fick jag icke leva i okunnighet om denna släktskap,
innefattande så många förödmjukelser? Varför sattes jag i
beröring med dessa barn av samma blod som jag, vilka äga
alla de rättigheter mig förnekades och för vilka mitt liv är
en styggelse. O, Gud, trodde ni då, greve Eldelfeldt, att
denna dotter, som ni berövade alla rättigheter, även var
berövad hjärta, efter ni så förfärligt våldförde det! Och nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
