Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonstans. Närhelst han träffade en flicka eller en kvinna,
som han ej kände, skaffade han sig under en eller annan
förevändning hennes fingeravtryck; och de framkallade alltid
en suck, då han kom hem, ty aldrig stämde de överens med
avtrycken på dolkskaftet.
Vad den hemlighetsfulla flickan beträffar, så svor Tom på
att han inte kände någon sådan och ej ens kunde komma
ihåg, att han någonsin sett en flicka bära en dräkt av sådant
utseende som den, Wilson beskrev. Han medgav, att han
ej alltid låste sitt rum, och att tjänarna emellanåt glömde
att låsa ytterdörrarna; enligt hans övertygelse måste flickan
emellertid endast hava gjort blott några få besök, eljest skulle
hon ha blivit upptäckt. Då Wilson sökte sätta henne i
förbindelse med stölderna och tänkte, att hon kunde ha varit
den gamla kvinnans medbrottsling, om ej tjuven själv,
förklädd till gammal kvinna, föreföll Tom slagen och även
mycket intresserad samt sade, att han skulle hålla skarp
utkik efter denna eller dessa, ehuru han fruktade, att hon
eller de skulle vara alltför kloka att åter våga sig in i en
stad, där var och en nu komme att vara på sin vakt under
en lång tid framåt.
Alla människor beklagade Tom; han såg så stilla och
sorgsert ut och tycktes känna sin stora förlust så djupt. Han
spelade en roll, men det var icke endast en roll. Bilden
av hans föregivna farbror, sådan han senast sett honom,
kom ofta för honom i mörkret, när han låg vaken, och
dök åter fram i hans drömmar, när han sov. Han ville ej
gå in i det rum, där tragedien utspelats. Detta förtjuste
den kärleksfulla mrs Patt, som »nu förstod som aldrig förr»,
sade hon, vilken känslig och ömtålig natur hennes älskling
hade och hur han tillbett sin farbror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
