Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För mycket guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
rörelser, och hans ögon — lika ljusblåa som hans
hår var ljusgult — tycktes fulla af en evig dröm, hvars
innehåll ingen människa visste, allra minst han själf.
Kanske kom sig detta evigt drömmande uttryck af en
ytterlig och innehållslös enfald. I alla händelser
uppfattades han på det^a sätt af män af ordinär kaliber,
och det fanns ingenting extraordinärt hos Hootchinoo
Bill och Kink Mitchell.
De bägge kamraterna hade förnött en dag med
påhälsningar och prat, »och på kvällen begåfvo de
sig till den tillfälliga samlingsplatsen Monte Carlo,
ett stort tält, där vandrare hvilade sina trötta ben
och dålig whisky såldes till en dollar glaset. Men
eftersom det enda myntet som användes var guldstoft
och affärens innehafvare vägde oärligt, kostade
whiskyn mer än en dollar. Bill och Kink drucko icke alis,
hufvudsakligast af det skälet att deras enda och
gemensamma stoftpung icke var så väl fylld att den
kunde stå ut med många promenader till vågskålarna.
»Vet du hvad, Bill, jag har fått korn på en c h
e-chaquo som har en säck mjöl», sade Mitchell
triumferande till kamraten.
Bill fick en intresserad och belåten min. Det var
ondt om föda, och de voro icke öfver sig väl utrustade
för sina spaningar efter Too Much Gold.
»Mjöl är värdt en dollar skålpundet , svarade han.
»Men hur tror du att du ska’ kunna komma åt det?»
»Låta honom köpa halfparten i vår inmutning’,
svarade Kink.
»Hvilken inmutning?» Bill var öfverraskad. Men
så kom han ihåg det där området som han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
