Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bastard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Så föll hans blick på hunden, och den forna elden
lyste ånyo i hans öga. Han lade sin hand lätt på
missionärens arm. »Mon père — Bastard där —
han är en riktig djäfvul. Vill ni gå efter en pistol åt
mig, så att jag kan få fröjda mig åt solen i fred och
ro.»
Sedan satt han många dagar i solen utanför
ingången. Han slumrade aldrig, och pistolen låg
ständigt tvärs öfver hans knän. Bastard tog för vana att
genast på rnornarna se efter om vapnet låg på dess
vanliga plats. Så snart han fick se pistolen, lyfte
han en smula på öfverläppen till tecken att han hade
förstått, och Leclère lyfte sin öfverläpp till ett
motsvarande grin. En dag lade missionären märke till allt
detta.
»Bevare mig!» sade han. »Jag tror bestämdt att
djuret begriper...»
Leclère skrattade. »Hör på, mon père — det
jag nu säger begriper han alldeles säkert.»
Som till bekräftelse därpå höjde Bastard
märkbart sitt enda öra för att noga uppfånga ljudet af sin
husbondes röst.
»Jag säger — dö!»
Bastard morrade djupt nere i strupen, håret reste
sig utefter hans nacke och hvarje muskel tycktes
spännas i förväntan.
»Jag lyfter mitt vapen — så här.» Han lät
handlingen följa på orden och siktade rakt på Bastard.
Hunden tog ögonblickligt ett hopp åt sidan och
försvann ur sikte på andra sidan om byggningens
hörn.
10 — För mycket guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
