Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Ritmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
västsemitiska fortsättning i Adonis-kulten. "Enligt min åsikt",
säger han, "var sorgen över Adonis ursprungligen icke en sorg
över den bortdöende naturen, utan helt enkelt den officiella
sorgen över slakten av det guda-mänskliga offer, vid vars
död guden dog." På samma sätt torde vi även få föreställa
oss den grymma Tammuzslakten — ett människooffer till
fruktbarhetsguden, företaget under högsommaren (den sjätte
månaden), då hans kraft svek, och då man genom sin gärd
vill blidka hans vrede och genom det blodiga offret ingjuta
ny kraft i honom. Man ingriper magiskt i naturförloppet för
att upprätthålla det, men man symboliserar det icke.
Enligt Robertson Smiths åsikt var Adonis ursprungligen en
svingud, och det sonande svinoffer, som den 2 april bragtes
på Cypern, var ett gammalt Adonisbruk. Även björnoffer
förekommo inom detta kultområde (a. a., sid. 456). De
båda djur, som i den grekiska myten äro Adonis’ banemän,
voro sålunda ursprungligen hans offerdjur. Realiteten —
här som så ofta eljest i traditionen — fasthålles i minnet,
men förskjutes i resonemanget. Även här föreligger ett
fruktbarhetsoffer till en fruktbarhetsgud, vilken senare,
dragen in under den mäktigare gudinnans herravälde, blir
hennes gemål och offras för henne. Även denna kult omgavs
av dödsklagan, såsom Lukianos har skildrat från Byblos.
"De säga nämligen, att händelsen med Adonis och vildsvinet
har ägt rum i deras trakter, och till minne av hans lidande
kastrera de sig varje år, gråta, utföra orgier och ålägga sig
botövningar av sorg. Men när de jämrat sig och tjutit
tillräckligt, bringa de först Adonis ett dödsoffer som till en
avliden. Men följande dag betrakta de honom som levande."
Det var detta komplex av myter och riter, som grekerna
övertogo. I deras riter hör man endast dödsklagan. I sin
Adonisdikt känner Theokritos icke till den återuppståndne;
detsamma är förhållandet med Plutarkos och den latinske
Ammianus (Baudissin 134). Men under grekernas händer
blommade myten fram ur de orientaliska sägnerna och
sedvänjorna. Fruktbarhetsmagien blev till natursymbolik, och
i denna log hoppet om en förnyelse av årets och växternas
liv städse allt gladare.
Myten tog form i tvenne gestalter. I den ena nämnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
