Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Om krig och krigshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Om krig och krigshistoria.
Aforismer att begrunda.
Krig passar blott på lägre stadier eller då civiliserade
stater ha med ociviliserade folk att göra, hvilka oroa eller
skada dem och hvilkas barbariska handlingar nödga till krig
i kulturens namn, eller då det gäller försvar mot öfverfall.
Bland civiliserade folk är krig eljest idiotiskt. Att
afgöra tvister mellan dem genom att mörda och förstöra,
d. v. s. använda våld, där rättsligt afgörande varit möjligt
genom medling och skiljedom, är ett hån mot kulturen
och sunda förnuftet.
Det är i sanning bedröfligt, en skam för civilisationen,
att människornas öden, deras fäderneslands väl eller ve
bestämmes i sista hand, om tvister uppstå staterna emellan,
af våld och ödeläggelse, därvid den segrar, som har de
bästa, d. v. s. mest djäfvulska förstörelseredskap. Riktigt
utropar Gibbon vid tal om krutets bruk: »Jämföra vi
denna fördärfliga upptäckts snabba framsteg med det tröga
och mödosamma framskridandet af förnuft, vetenskap och
fredens yrken, så måste en tänkare, allt efter sitt lynne,
antingen le eller gråta åt mänsklighetens dårskaper».
Vid en närmare granskning visar det sig, att kriget,
liksom de flesta företeelser i det mänskliga lifvet, sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
