Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Germanismens uppkomst och betydelse. De germanistiska storhets-idéerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
G. Kinkel (dömd 1848 för sin anslutning till
republikanismen och upprorsrörelsen till lifstids fängelse, men lyckades
rymma efter ett par år) skref 1869: »Det tyska folket liknar
en yngling, som ännu icke på långt när fulländat sin
själfbildning, och vid den åldern är det särdeles nyttigt att
få veta och riktigt behjärta främmande omdömen öfver oss
själfva.» Kinkel instämde till fullo i den franske historikern
H. Martins framhållande af »hvad hvarje redlig man tänker
om den eländiga afundsjukan mellan Frankrike och
Tyskland», hindret för europeernas allmänna sammanslutning i
ett förbund till skydd mot farorna från östern eller för
asiaternas återkastande öfver deras naturliga gränser.
Kinkel förklarade ock: »För tyskarna, i synnerhet för
våra patriotiska skrikhalsar, torde det vara nyttigt, att en
lugn och snillrik fransman en gång säger dem, huru denna
ockupationslusta, som yttrat sig mot Italien, Polen och
Danmark, tager sig ut hos ett folk, som ännu icke en
gång tillkämpat sig ministeransvarighet. En tysk med godt
sundt förstånd och som har nog bildning att alltid finna
det löjliga i en politisk brumbasroll, skall ha nöje af denna
franska kritik, som dock tillika visar ett så vänskapligt
erkännande af vår nations och vårt nationallynnes värde».
Nietzsche framhöll med anledning af sin skarpa kritik
af Richard Wagner i »Fallet Wagner», att »vi lefva i
reaktionen inom reaktionen» efter »en viss känslans katolicism
och en lust för allt slags ur-inhemskt, så kalladt »nationellt».
Han satiriserade »Wagners böjelse för gamla sagor och
sånger, i hvilka den lärda fördomen lärt att se något
germansk par excellence — i dag skratta vi däråt — dessa
skandinaviska odjurs nybesjälelse med en törst efter
hänryckt sinnlighet» etc. Han hoppades dock ett slut på
nationalkrigens och det ultramontana martyriets tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
