- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
319

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

in på de smidiga, viga fienderna, så att han skaffade den unge
officern luft.

»Tack, min vän!», ropade lord Fitzherbert, »jag ser, att jag
gifvit den gamla klingan åt rätte mannen.»

Men zuluerna blefvo för mägtiga; kavalleriet måste vika.
Nu såg Pieter Maritz täta massor komma springande äfven från
sidan, en hel armé, som tycktes dyka upp ur jorden och som
ville afskära återtåget för de engelska ryttame. Äfven öfverste
Buller hade upptäckt den nya faran, och trumpeterna manade till
reträtt. Pieter Maritz höll nästan på att glömma, att det var tid
att fly, ty i spetsen för de antågande massorna upptäckte han
-en ryttarfigur, som förekom honom som en uppenbarelse ur den
andra verlden. Han kunde icke bedraga sig. Det var
Dabula-manzis herskarhållning, det var hans vinkande rörelse med armen.
Hade då icke den tappre härföraren fallit för hans hand vid
Gin-gilowo? Pieter Maritz drog in tyglarna och blickade som förstenad
på den gyllene ringen på ryttarens hufvud. Men trumpeterna
kallade, och ryttarne flydde. Äfven Pieter Maritz kastade om Jager
och flydde i vildaste galopp. Det gälde den största skyndsamhet,
ty nästan lika fort som hästarna, kommo zuluerna bakom dem,
och Dabulamanzi gick snedt öfver fältet för att före kavalleriet
upphinna floden. Det var en lycka för de flyende, att boerna i
stor mängd stannat efter. De lågo nu i goda bakhåll, och deras
ofelbara bössor utbredde död i förfölj arnes led och hämmade
deras hastighet. Äfven lord Chelmsford hade märkt öfverste
Bullers nöd, och skotten från hans batterier på kullarna midt öfver
föllo tätt i zuluernas massor. Under skydd af denna eld kommo
ryttarne lyckligt tillbaka öfver vadstället. Lord William Beresford
förde en sårad soldat med sig på sadeln. Likvisst blef mången
liggande på fältet, och svarta kroppar och rödrockar lågo om
hvarandra i det höga gräset.

Nu var den dag inne, till hvilken lord Chelmsford hade
velat vänta på Tschetschwajos underkastelse. Zulukonungen hade
genom handling bevisat, att han icke ville blifva någon slaf. Lord
Chelmsford gaf ordre om hela härens framryckande följande
morgon.

Tidigt på morgonen den 4. Juli körde engelska kanoner upp
på två punkter på Hvita Umvolosis höga strand, för att med sin
eld skydda öfvergången af -floden, och den engelska hären bröt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free