Bland alla SlöjdeNäringar i vårt land är ingen som njuter en mera utvidgad frihet, och til hvilken för Idkare vägen är mera lätt, än Manufacturer och Fabriker. Intil 1766 togs härvid den aldrasträngaste inskränkning i akt, så at sällan någon Manufacturist och FabriksArbetare utan största svårighet fick blifva sin egen. Men på Riksdagen samma år vidtogs den hälsosamma författning, at hvar och en skulle få idka den slöjd han lärt, utan särdeles tvång af Läroår och Mästerstycken, hvarom Kongl CommerceCollegii Kungörelse af den 25 Julii samma år utkom. Man ropade väl i början ganska starkt mot en så vådelig nyhet, och spådde Fabrikernes fullkomliga undergång; imellertid är det just ifrån denna tiden, som de med skäl kunna sägas hafva gjort sina mästa framsteg. De tvänne hufvudskäl, som man vanligen andrager mot friheten i näringar; nämligen bärgningsbrist för Idkare, och tilvärkningarnas försämring, hafva båda til fullo genom detta exempel blifvit vederlagde. Våra Fabrikörer äro i allmänhet välmående, och deras arbeten af mera godhet än de någonsin varit. Och hvad större bevis kan man väl begära, at äfven Handtverkerierne skulle trifvas lika väl, om de åtnjöto lika frihet. Men man bör ej bedraga sig, och tro det Manufacturerne äro helt och hållit endtledigade från alt tvång och hinder. En vidlöftig omgång, et onyttigt besvär och en öfverllödig kostnad vid Privilegiers sökande, äro ännu de band, som behöfde at afhjelpas. Så vida Regeringen, en gång för alla, genom nyssbemälte Stadga lämnat hvar och en oinskränkt rättighet, det vil säga privilegium, at idka hvilken hälst för sig och Samhället nyttig slöjd; hvartil tjenar då den omväg, at ännu ytterligare för sin egen person anhålla om en rättighet, den han redan med sina Medbröder vunnit? Men om ändteligen en sådan formalitet, til en god ordnings vinnande, må pröfvas nödig, hvarför skall han då ej strax af Magistraten kunna vinna sin ansökning, utan at den först blifver communicerad med den Societet, i hvilken han åstundar blifva antagen?
Hvad händer väl härigenom? Detsamma som med Burskapssökande i Ämbeten
och Skrån. Societeten uptänker alla möjeliga skäl at bestrida honom
sin rättighet, hvilka åtminstone hafva den olyckliga verkan at inleda
honom i en lång och kostsam rättegång. Detta kunde lätteligen hjelpas,
om Kongl Maj:t i Nåder täcktes förklara 1766 års Författning på det
sättet, at hvar och en arbetare, som på behörigt sätt til Mästare
blifvit antagen, må i och med detsamma, och utan all tilfrågan hos
vederbörande Societet, äga fullkomlig rättighet at upsätta Fabrik
eller Verkstad, så snart han sig dertil hos Magistraten blott anmäler,
sit Mästerbref upvisar, sina skyldigheter til Kronan och Staden
erlägger, samt sina tilverkningar vederbörligen besigtiga och stämpla
låter.
