- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
97

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aepyornis-ön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AEPYORNIS-ÖN.

97

dessutom matematiska beräkningar och teckningar af
olika slag. Och jag plägade ligga och se på, hur den
välsignade fågeln promenerade omkring och växte,
växte; och tänka på, hur jag kunde skaffa mig mitt
lifsuppehälle genom att fara kring och visa honom,
i fall vi någonsin komme därifrån. Efter sin första
ruggning började han bli vacker, med en kam och en
blå slör, och en massa gröna fjädrar på baksidan. Och
sen brukade jag undra, om Dawsons hade någon rätt
att fordra honom af mig eller ej. I stormigt väder och
under regnsäsongen lågo vi hyggligt tillsammans under
skjulet, som jag gjort af den gamla kanoten, och jag
plägade berätta för honom lögnhistorier om mina
vänner där hemma. Och etter en storm brukade vi
tillsammans gå omkring ön och titta efter om någonting
drifvit i land. Det var en slags idyll, kan man kalla
det. Om jag blott hade haft litet tobak skulle det helt
enkelt varit som himmelriket.

»Det var mot slutet af andra året, som vårt lilla
paradis begynte gå på tok. Fredag var då omkring
fjorton fot hög upp till näbben, med ett stort, bredt
hufvud liksom ändan af en spetshacka, och två stora
bruna ögon med gula bårder och som sutto tillsammans
som på en människa — inte ur synhåll för hvarandra
som på en höna. Hans fjäderbeklädnad var vacker —
inte den där sortens halfsorg, som på de vanliga
strutsarna — mera lik en kasuar hvad färg och väfnad
beträffar. Och det var då han böljade resa borst
mot mig och’ ta sig airer och visa tecken på dålig
karaktär —

»Slutligen kom en tid, då min fiskning varit
skäligen klen och han började att gå och hänga omkring mig
på ett konstigt, betänksamt sätt. Jag tänkte, att han
kanske "ätit sjögurkor eller något annat, men det var
verkligen endast missnöje å hans sida. Jag var
hungrig, jag också, och när jag slutligen fick upp en fisk
ville jag ha den för mig själf. Lynnet var retligt på

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free