Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då och då komma några flockar av dem ut för att
handla, och det är alltsammans. Till och med
Hud-sonbay-kompaniet lyckades inte träffa på dem och
slå dem under sig.
»Men det var flickan. Jag färdades uppåt en å
i Californien skulle den kallas för flod —,
namnlös och icke kartlagd. Det var en ståtlig dal, än
infattad av höga canyonväggar, än återigen öppnande
sig till vackra, breda och långdragna sträckor med
nästan manshögt gräs på bottnen, blomsterströdda
ängar och dungar av granskog, jungfrulig och
präktig. Hundarna buro packningen på ryggen och voro
ömfotade och utslitna; jag höll utkik efter något litet
indiansamhälle för att få slädar och hundpådrivare
och kunna fortsätta på den första snön. Det var
sent på hösten, och jag var alldeles förvånad över
att det ännu fanns blommor. Jag ansåg mig vara
i det subarktiska Amerika och högt uppe mellan
Klippiga bergens strävpelare, och ändå fanns där en
sådan massa blommor överallt. Förr eller senare
komma de vita nybyggarna att slå sig ned där och
odla vete i hela dalen.
»Så fick jag se rök och hörde skall av hundar
indianhundar — och kom till ett läger. Det måste
ha varit fem hundra, riktiga indianer, och jag såg
av torkramarna att höstjakten hade varit givande.
Och så träffade jag henne — Lucy. Så hette hon.
Teckenspråk var allt vad vi kunde göra oss förstådda
med, tills de förde mig till ett slags stort skjul —
ett halvt tält öppet på den sidan där lägerelden brann.
Det där öppna tältet var helt och hållet av älgskinn
— rökta, blankgnidna för hand och guldbruna. Där
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
