Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cervallos, och jag kan svära på att djävulen sedan
viskade honom i örat att göra vad jag nu skall berätta.
»Då måste det vara en inlärd smak», svarade John
Harned. »Vi döda tusentals tjurar om dagen i
Chicago, men ingen betalar entré för att se på.»
»Det är slakt», sade jag, »men det här — å, det här
är konst. Det är utsökt. Det är vackert. Det är
raffinerat.»
»Inte alltid», sade Luis Cervallos. »Jag har sett
klumpiga matadorer, och det är inte vackert, det kan
jag försäkra.»
Han ryste, och hans ansikte uttryckte en sådan
vämjelse att jag visste att nu höll djävulen på att viska,
och nu började han spela en roll.
»Senor Harned har kanske rätt», sade Luis
Cervallos. »Det är kanske inte rättvist mot tjuren. Ty vi
veta ju alla att tjuren inte får något vatten på
tjugufyra timmar och att han omedelbart före
föreställningen får dricka sig otörstig.»
»Och han kommer in på arenan tung av vatten», sade
John Harned hastigt, och jag såg att hans ögon voro
mycket gråa och vassa och kalla.
»Det är nödvändigt för kampens skull», sade Luis
Cervallos. »Vill ni att tjuren skall vara så stark att
han kan döda toreadoren?»
»Jag vill att han skall ha några möjligheter att
kämpa», sade John Harned och vände sig mot arenan
för att se den andra tjurens entré.
Det var ingen bra tjur. Han var rädd. Han sprang
arenan rundt och sökte en möjlighet att komma ut.
Capadorema stego fram och viftade med sina skynken,
men han ville inte angripa.
Nattens barn.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
