Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då lian tänkte på hur lång den väg var som
mänskligheten ännu hade att klättra uppför.
Watson kunde ej känna igen sig själv, ja, ej ens
hans värsta fiende skulle ha kunnat känna igen honom
i den bild av skränande översittare vittnena målade
ut. Men som vanligt i invecklade fall av mened
före-komrno luckor och motsägelser i de olika historierna.
Domaren tycktes ej lägga märke till dem, och allmänna
åklagaren och Patsvs advokat halkade lätt över dem.
Watson hade ej gjort sig besvär att skaffa sig någon
advokat, och det var han nu glad åt.
Men han hade ännu kvar litet förtroende för domaren
Witberg då han själv trädde fram och började berätta
sin historia.
»Jag råkade händelsevis gå den där gatan», började
Watson, men domaren avbröt honom.
»Vi ä’ inte här för att höra vad ni tog er till förut»,
fräste domaren Witberg. »Vem slog det första slaget?»
»Herr domare», invände Watson, »jag har inga vittnen
på slagsmålet, och jag kan endast bevisa sanningen
av mina påståenden genom att berätta historien i sin
helhet. ..»
Ater blev han avbruten.
»Här är inte meningen att berätta spännande
följetonger», röt domaren Witberg och såg så skarpt och
illvilligt på honom att Watson knappt kunde förmå
sig att tro det var samme man som han betraktat för
några minuter sedan.
»Vem slog det första slaget ?» frågade Patsys
advokat.
Allmänne åklagaren ingrep nu och bad att få veta
vilket av de båda sammanslagna målen detta var och
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
