Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en person med er begåvning och världserfarenhet»,
sade domaren.
»Långsinthet?» upprepade Watson. »Visst inte.
Sådant ligger inte alls för mig. Och för att övertyga
er om det skall jag visa er något egendomligt, något
som ni aldrig förr har sett.» Watson såg sig
omkring och tog upp en skrovlig sten så stor som hans
knytnäve. »Se på den här. Pass på nu.»
Därmed gav Carter Watson sig ett slag i ansiktet.
Stenen skar upp kinden ända in till benet och blodet
forsade.
»Stenen var för vass», sade han till den förvånade
polisdomaren, som trodde att han blivit tokig. »Jag-
måste skaffa mig några blånader. Man kan inte vara
nog realistisk i ett sådant fall.»
Carter Watson hittade nu en slät sten och slog sig
på kinden därmed flera gånger helt försiktigt.
»Så där ja», sade han belåtet. »Det här blir så
vackert blått och gult om några timmar. Det blir
absolut övertygande.»
»Ni är tokig», sade domaren Witberg darrande på
rösten.
»Tala inte så där ohövligt till mig», sade Watson.
»Ni ser mitt mörbultade och blödande ansikte? Det
här har ni gjort med er högra hand. Ni slog till mig
två gånger — pang, pang. Det är ett brutalt
överfall utan anledning, Jag är i livsfara. Jag måste
försvara mig.»
Domaren Witberg ryggade tillbaka för den andres
hotande knytnävar.
»Om ni slår mig, låter jag arrestera er», hotade
domaren Witberg.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
