- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
130

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem eller modellerade om dem eller brände dem till
aska, allt efter som det behagade henne. Där fanns
inte ens en uppassare, hur förnäm och oåtkomlig hon
än var, som om hon befallt skulle ha dragit i
betänkande att slå ut en tallrik soppa över själva kaptenen.

, Ni ha alla sett sådana kvinnor — ett slags
världs-champion i konsten att väcka tillbedjan. Som
hjärte-krosserska var hon oöverträffad. Hon var en
pisksnärt, ett styng, en låga, en elektrisk gnista. Tro
mig, ibland sköt det ut viljeblixtar genom hennes
skönhet och trollmakt och träffade ett offer så att han
förvandlades till en skälvande idiot.

»Och för vad som nu kommer få ni inte glömma,
att hon var en stolt kvinna — rasens, bördens, könets,
maktens stolthet — den hade hon oinskränkt, en
egendomlig, hänsynslös och skrämmande stolthet.

»Hon styrde fartyget, hon styrde resan, hon styrde
allting, och hon styrde Dennitson. Till och med den
minst skarpsynta av oss förstod att han hade tagit
ledningen, framför hela kopplet. Att hon tyckte om
honom och att denna känsla var stadd på tillväxt,
det var det intet tvivel om. Jag är säker om att hon
betraktade honom med blidare ögon än hon
någonsin förr hade betraktat en man. Vi dyrkade henne
fortfarande och gingo alltid och väntade på att hon
skulle vissla på oss, fastän vi visste att Dennitson hade
långt försprång framför oss. Hur det kunde ha gått
fingo vi aldrig veta, ty vi kommo till Colombo och
så hände något annat.

»Ni känner till Colombo och hur infödingarnas
pojkar dyka efter slantar i viken som vimlar av hajar.
De våga sig naturligtvis bara ner bland grundvattens-

130

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nattenbarn/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free